Jag kommer ihåg...

2008-06-27 kl:21.49

När jag var barn / Det var bättre förr!
Eller var det verkligen det?

Barndomen sätter sina spår,
så är det bara!

En sommar är ingen sommar utan Öland för min del!
Så är det bara!

Det bästa jag kan komma ihåg från min barndom är
alla sommarsemestrar till Öland.
Första sommartecknet är lätt; Ölandsbron.

Det var fika längs vägen med mormors korvmackor.
Det var den (då) sjuuukt långa bron över till Öland.
Det var väderkvarnar att räkna.
Det var stugorna utan rinnande vatten och med utedass.
Det var Borgholm med munkar och glass på torget.
Det var den gula korvkiosen där mormor alltid köpte korv och en pucko.
Det var jordgubbar och rökt makrill.
Det var Borgholms Slottsruin.
Det var stranden med mina alldeles egna "hoppsten".
Det var leran som vi hittade i vattnet.
Det var Ölands djurpark.
Det var stället där man kunde köpa begagnade serietidningar...

Det var massa saker som tillsammans bidragit till att
jag av hela mitt hjärta älskar Öland.
Och utan Öland, ingen riktigt sommar.

Därför är jag evigt tacksam att jag faktiskt är ledig i år,
just den veckan då familjen åker till Öland.
För jag kan följa med! I alla fall några dagar.
Emma ska till Öland. Det blir sommar i år!



kräckligt


Jag vidhåller att barndomen sätter sina spår och
har därmed spårat min fobi för att kräkas.

Det är i särklass det äckligaste jag vet.
Jag gör det bara inte!
Jag vägrar kräkas.


Jag har nog inte kräkts på grund av sjukdom på 15 år.
Minst

För det går inte.
Jag vägrar.


Jag har då några äckliga kräksminnen som säkert
har med kräkfobin att göra...

Kräkminne 1:
Kille på dagis är ute på vår lekplats och får plötsligt
för sig att det är kul att kräkas.
Stoppar fingrarna i halsen och kräks.
Med vilje liksom.

Kräkminne 2:
Killar i klassen, på mellanstadiet.
Liknar kräkminne 1, men med skillnaden att de var
uttråkade och tyckte det var coolt att tävla i vem som
vågade sticka fingrarna i halsen och kräkas först.
Ägnade alltså rasterna åt att kräkas, med vilje.

Det är nog det äckligaste man kan ägna sig åt på en rast.
Jag mår riktigt dåligt bara genom att skriva om det,
så jag ska nog sluta nu...

Det vänder sig i magen...

Kommentarer
Postat av: Wachen

Hehe, låter som ett underbart nöje att kräkas med vilje. Håller med om att det är jävligt otäckt när man väl "måste".



till Öland i sommar, blir det nu i början av Juli så hör av er så möts vi upp på en kaffe.



Tjipp



//Kristofer

2008-07-01 @ 12:08:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0