EmmaPQ

2008-09-06 kl:23.27

 

Idag skulle vi haft bränbollsturnering med sektionerna LUPP och Kulinfo.
Dock blev hela grejen inställd eftersom att regnet har vräkt ner precis hela dagen.
Att ställa in brännbollen var inget som jag blev särskilt ledsen över,
det är ju trots allt så att brännboll kan vara en av de mest ångestframkallande grejerna jag vet.
Jag har alltid, sedan man slutat skolan och inte längre varit tvungen att delta i idrotten,
vägrat vara med och spela brännboll, vart jag än kommit.

Det är klart att det finns anledningar. Det finns det alltid.
Så, det är väl helt enkelt dags att dra fram ännu några äckliga barndomsminnen.

De hemska barndomsminnena har inte bara med brännboll att göra,
men när jag tänker på brännboll ser jag en skolgård framför mig,
en asfalterat plan med höga stängsel omkring. Min gamla låg- och mellanstadieskola.
Det var där det hände. Brännboll, Längdhopp, 60 meter, Fotboll, Handboll...
Inomhus var det andra ångestframkallande saker, t.ex. höjdhopp.
Usch & fy.

Det är ju inte bara det att jag alltid sugit hårt på allt som har med sport att göra,
det är väl också det att jag kanske inte hade det bästa läraren i idrott på mellanstadiet.
När man blev tvingad att vara med fast man verkligen inte ville,
och det skulle förenklas bara för mig, men det hjälpte ju inte. Man blev ju bara mer nervös.
Och klarade inte av det. Och alla skrattade.

Ja, det är ju inte precis som att jag bryr mig om detta längre,
men min avsky mot brännboll kan ha skapats i denna situation...

Jag har aldrig kunnat skjuta iväg en boll med ett brännbollsracket,
har troligtvis aldrig ens träffat bollen. Har alltid sprungit för sakta. Blivit bränd.

Har aldrig lyckats skjuta så långt så att jag kunnat
springa på min egen boll om man säger så.

Att sen vara i utelaget som ska bränna är inte bättre.
Är man så bollrädd som jag så vågar man ju inte ens försöka ta bollen.
Givetivs försöker man undvika den istället. Helt fel taktik.
Dessutom, om man väl får tag i bollen, ska man lyckas kasta den till brännaren.
Jag kan varken sikta bra eller kasta längre än 1 meter.

Brännboll är något jag ser framför mig vid en eventuell klassåterträff om ett antal år.

Och det ger lika mycket ångest som att se filmen "Klassfesten".
Verkligen Ångest!
Aldrig att jag ska gå på en ångestfylld klassåterträff med brännboll och fylla,
är alla ska visa vad det har blivit av dom.

Det finns ju bara en anledning till en klassåterträff:

"Vad jobbar du med?"

"Du är en looser!"

Och trots alla förändringar som skett i ens liv sedan högstadietiden
kommer man med all säkerhet att falla in i de gamla rollerna.
Och den jag var på högstadiet, den är jag verkligen inte idag.
Tack och lov. Det hade varit tragiskt. hehe.
Men eftersom att de männsikorna som kommer vara på denna klassåterträff,
har en bild utav mig, hur jag är, så kommer de behandla mig som den personen,
och då kommer jag falla in i min gamla roll. Och tvärt om.

Och detta hade väldigt mycket med brännboll att göra?
Ja, för brännboll är helt enkelt lika med ångest.

Tur att vi har ännu en brännbollsturnering inplanerad bland Nollningsaktiviteterna,
fast då mellan alla sektioner...