EmmaPQ

2009.02.24 kl:22.55

...för lyssna kan jag.

Idag träffade jag en kvinna på stan.
På 15 minuter fick jag höra hela hennes livs historia.
Det är ju inte dirket första gången det händer mig,
att okända människor öppnar sig för mig på bussar och dylikt,
men jag kanske ser snäll ut, vad vet jag...
Eller så är det för att jag lyssnar...

I vilket fall så gjorde hon ett så starkt intryck på mig.
Jag kan inte sluta tänka på henne.

Det var ångestdämpande mediciner,
och det var bostadslöshet.
Och det var släktskap med Birgit Nilsson.

Det sista hon sa innan hon gick på sin buss var:
"Gud välsigne dig.
Gud är med de knäppa och barnen, så han är väl med mig då.
Jag ber ofta..."


Så var det återigen dags för "Pass me over".
Den låten alltså. Den är gåshud från början till slut.
http://www.youtube.com/watch?v=TytsUdNzv50