EmmaPQ

2009.07.14 kl: 17.46

Och förståelse

Jag känner frustration över att känna mig oförstådd.
Som att det inte finns någon som faktiskt förstår mig.
Detta gör att ensamhetskänslorna växer.
Och jag inser det farliga i detta.

Dels är det ganska farligt att tro att jag är ensam om dessa känslor.
Det tror jag egentligen inte, men på ett sätt känns det så just nu.
Det är klart jag vet att det finns andra som känt och känner som jag.
Men bristen på personer som förstår gör att jag drar mig ifrån folk, vilket gör
att jag snart kommer känna mig ännu mer ensam och ännu mer oförstådd.
Alltså, en ond spiral. 

Sedan kan man undra varför det är så viktigt med förståelse.
Men det är en annan fråga...

Det mest positiva just nu är väl kanske att jag inser att
det inte alls är bra med dessa tankar.
Hur jag kan motverka dom är nästa steg, det svårare steget.

Att kunna analysera mina egna tankebanor, känslor och beteenden
i olika situationer är något jag lärt mig hos beteendevetaren.
Men det är bara en början. Och jag gör det bara delvis.
Därför vill och hoppas jag verkligen att jag ska få prata med någon mer i höst.

Det hjälper, inte medicin.