Medicinskit

2009.06.29 kl:23.22

...och att vara personlig


Publicerade just ett inlägg som jag snabbt raderade.
Och jag undrar varför jag tycker det är så grymt svårt att bara vara ärlig i min blogg?
Jag har ju bestämt mig för att vara mer personlig och skriva om saker
som jag tänker på och som jag behöver få ur mig, men det är svårt...

Jag har egentligen inga problem med att tala om för folk att jag inte mår bra,
men ändå är det lite svårt när man inte riktigt vet vem som läser...
Så jag forumlerar om mig lite.

Delar av det jag skrev om handlade om hur jag mår just nu,
och det är väl inte nåt vidare bra egentligen.
Det går och det rullar på, men det är inte så mycket mer än så.
Jag tror att jag utan mediciner skulle må piss och dom
gör egentligen bara att jag håller mig ovanför ytan.

Självklart gör medicinerna inte mig frisk, för anledningarna till mitt mående
ligger ju i mina tankar mestadels.
Och det är ju där jag behöver hjälp, men frågan är hur det ska gå till?!
Campushälsan hjälpte mig med fem träffar med en beteendevetare,
och det räcker ju verkligen inte.
I höst ska jag träffa en läkare det är väl då jag måste försöka få dom att tycka
att jag är i behov av en remiss till någon psykolog eller nåt.
För jag behöver det. Annars kommer jag aldrig bli bättre.

Medicinerna är bra för att komma till en viss nivå då man kan börja jobba med saker.
Som det var innan, när det var som värst, då hade jag aldrig kunnat ta tag i saker.
Men om det ska vara såhär, att man inte ska få mer hjälp än ett recept,
då kommer jag behöva äta mediciner resten av mitt liv...
Och jag kommer dö i fetma.

Jag verkligen hatar att medcinerna gör att jag aldrig känner mig mätt
och att troligtivs varenda ett av alla kilon jag lyckades bli av med i höstas är tillbaka...
Jag hatar det.
Och då vet vi alla att jag inte brukar använda ordet "hata"...

Kommentarer
Postat av: Malin

Jag tycker det är sjukt att det ska behöva gå så långt innan man anses vara berättigad till psykologhjälp. Lite som att bli dödssjuk innan man får gå till läkaren. Det är väl bättre att få ta tag i problem innan det har gått så långt. Men stå på dig så kanske de fattar!



Och dessutom. Om du har klarat att gå ner en gång så klarar du det igen, nu vet du ju hur man gör! Kram

2009-06-29 @ 23:44:25
URL: http://mejline.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0