Berörd på utsidan eller insidan?
2011.07.23 kl:18.25
All skit som händer i världen...
Jag tänkte skriva något i stil med "om man skulle ta och cykla till affären mellan regnskurarna" på min facebookstatus, men det kändes alldeles för smaklöst att skriva något så allmänt med tanke på vad som hänt i Norge. Det kändes som att jag skulle uppfattas som okänslig.
Å andra sidan tycker jag att det känns ganska skevt och faktiskt lite äckligt att lägga en norsk flagga på profilbilden, gå med i en facebookgrupp eller skriva något meningslöst på sin status. Det tjänar ingenting till och det blir snarast ett sätt att visa för andra att man känner med Norge, ett sätt att visa utåt att man minsann är så upprörd som man bör vara. Jag har ägnat halva dagen åt nyhetssändningar, läst artiklar, kollat bilder, filmer och intervjuer. Jag är ju knappast mindre berörd eller mindre engagerad för att jag inte sätter en norsk flagga som profilbild på facebook... Det enda jag kan göra just nu är ju faktiskt att följa med i vad som händer och varför det hänt.
Samtidigt måste jag ju gå till affären och handla, jag måste ju äta mat även idag. Det måste jag alla dagar. Vad som än händer i olika delar av världen så fortsätter ju livet runt omkring, även om det inte känns så för de inblandade. Så att jag i princip har dåligt samvete för att jag bara kan ta cykeln till affären idag, precis som igår och i förrgår är också en skev grej...
Det händer oerhört hemska saker i världen, hela tiden. Vi har t.ex. en svältkatastrof utan dess like, men självklart känns allt mer ju närme det kommer oss... På ett sätt är det helt förståeligt, på ett annat sätt tycker jag det är sjukt och vidrigt. Men det är för mycket som händer, man blir helt avtrubbad. Jag erkänner att jag inte kunde ta in vad som faktiskt hänt i förrän jag såg bilder och filmer på skadade människor och förödelsen i centrala Oslo... Men det handlar om avtrubbning och det är hemskt. Men någon stans måste jag sätta en gräns för hur mycket jag kan ta in och bli berörd av, annars kommer jag gå sönder av ångest för vilken värld vi lever i...
All skit som händer i världen...
Jag tänkte skriva något i stil med "om man skulle ta och cykla till affären mellan regnskurarna" på min facebookstatus, men det kändes alldeles för smaklöst att skriva något så allmänt med tanke på vad som hänt i Norge. Det kändes som att jag skulle uppfattas som okänslig.
Å andra sidan tycker jag att det känns ganska skevt och faktiskt lite äckligt att lägga en norsk flagga på profilbilden, gå med i en facebookgrupp eller skriva något meningslöst på sin status. Det tjänar ingenting till och det blir snarast ett sätt att visa för andra att man känner med Norge, ett sätt att visa utåt att man minsann är så upprörd som man bör vara. Jag har ägnat halva dagen åt nyhetssändningar, läst artiklar, kollat bilder, filmer och intervjuer. Jag är ju knappast mindre berörd eller mindre engagerad för att jag inte sätter en norsk flagga som profilbild på facebook... Det enda jag kan göra just nu är ju faktiskt att följa med i vad som händer och varför det hänt.
Samtidigt måste jag ju gå till affären och handla, jag måste ju äta mat även idag. Det måste jag alla dagar. Vad som än händer i olika delar av världen så fortsätter ju livet runt omkring, även om det inte känns så för de inblandade. Så att jag i princip har dåligt samvete för att jag bara kan ta cykeln till affären idag, precis som igår och i förrgår är också en skev grej...
Det händer oerhört hemska saker i världen, hela tiden. Vi har t.ex. en svältkatastrof utan dess like, men självklart känns allt mer ju närme det kommer oss... På ett sätt är det helt förståeligt, på ett annat sätt tycker jag det är sjukt och vidrigt. Men det är för mycket som händer, man blir helt avtrubbad. Jag erkänner att jag inte kunde ta in vad som faktiskt hänt i förrän jag såg bilder och filmer på skadade människor och förödelsen i centrala Oslo... Men det handlar om avtrubbning och det är hemskt. Men någon stans måste jag sätta en gräns för hur mycket jag kan ta in och bli berörd av, annars kommer jag gå sönder av ångest för vilken värld vi lever i...
