Braids

20120.03.09 kl:22.52

Det var en gång en fläta...

Jag behöver nog ganska snart ta ur mina flätor.
Dom börjar se ganska skabbiga ut...
Men jag vill inte, av flera anledningar.

För det första är det här definitivt den smidigaste frisyren
jag någonsin haft! Att tvätta håret en gång i veckan är lyx.
Dessutom är det inget fixande alls med frisyren.
Och jag använder betydligt mindre schampo och inga
hårprodukter. Både bra för miljön och min ekonomi!

Men, det värsta med att ta ur flätorna är ändå inte det.
Nej, det är att dom på något vis är det enda synliga beviset
på att jag varit i Gambia. Solbrännan är borta och man har,
frivilligt eller inte, återhämtat sig ganska hyfsat till det svenska
liv man aldrig trodde att man skulle återhämta sig till.
Det enda som verkligen är kvar på mig av Gambia-resan
är just flätorna. Jag vill inte riktigt skilja mig från dom.
Dom speglar på något vis allt jag upplevde i Gambia, alla
nya intryck, tankar, funderingar och värderingar jag fick.

Kanske låter töntigt, men det känns iaf svårt att ta ur dom.
Men snart måste jag, annars ramlar dom väl av...

Gambia-konsert!

2010.02.12 kl:10.57

Och insamling!

Onsdag 17/2 kl:19.00 är det dags för vår Gambia-konsert.
Plats: Konsertsalen, Musikhögskolan Örebro.


Affisch - gambia-konsert


Det blir som en liten redovsining av vad vi har lärt oss och
vad vi varit med om under våra tre veckor i Gambia.

Det blir sång, musik, dans, bildspel, filmer och en del snack.
Samt en insamling till ett brunnsprojekt i byn Berefet.

Vi bodde den mesta av tiden på ett camp som ligger i anslutning
till Berefet och många som jobbar på campet bor i byn.
Folket i Berefet är väldigt fattiga, men deras största problem är bristen
på rent vatten. Vi kommer därför på vår konsert samla in pengar
för att fortsätta den insamling som elever från tidigare år startat.
Insamlingen syftar till att stödja ett brunnsprojekt i byn som skulle
innebära att befolkningen får tillgång till rent vatten.


Några bilder från Berefet
Berefet

Berefet

Berefet

Berefet

Sverige

2010.02.11 kl:18.14


 

Gambia, åh åh Gambia.


 

Efter snart tio dagar i Sverige börjar jag så smått komma in i

det gamla livet. Det börjar kännas mer och mer okej.

Jag vill inte komma in i det helt och hållet som förut,

jag vill inte glömma bort mina nya tankar och värderingar,

jag vill inte bli så trygg här igen att det känns jobbigt att

bryta upp och dra iväg igen.


 

Men för att kunna leva i Sverige måste ju hela jag vara här

så att säga... Inte bara min kropp.

För att kunna slutföra den här terminen måste jag ju acceptera

att jag är i Sverige, så det är väl det jag försöker med.


 

Så nu när jag landat lite mer har jag börjat med min

lilla tilltänka serie av Gambia-anekdoter.

Eller serie och serie förresten.. Vi får väl se.

Kanske blir det en anekdot, eller blir det tjugoen.

Eller åtta.

Vi får se, vi får se...

 

 

 

Gambia - sunrise

Calebassen!

2010.02.11 kl:18.03

Gambia-anekdot 1 - Calebassen!

Jag köpte det dyraste instrumentet av alla oss som var i Gambia!
Och det var inte det mest välarbetade eller fina instrumentet.
Nej då, det var min lilla calebasse, och man skulle kunna säga att
jag gjorde ett dåligt köp...

Allt började med att jag vill köpa mig en calebasse. Det är alltså en calebasse-frukt
som man gröpt ur och sedan använder man detta som ett rytminstrument genom
att spela med metallringar som man har på fingrarna.

Jag tycker att det är ett coolt instrument och så gillar jag soundet.
Dock var läraren från Fula-stammen, han som spelade calebasse, rätt läskig.
Jag vågade då rakt inte prata med honom för han kunde i princip ingen engelska
och dessutom är min gissning att han använde en del droger...

Men snälla Gabriella sa att hon kunde göra det åt mig.
Jag gav henne 1500 Dalasi som calebassen skulle kosta och hon gick iväg för
att göra mig denna tjänst. Ganska snart kom hon tillbaka och sa att den visst
kostade 3900 Dalasi. Jag kände att det var lite i saftigaste laget, men diskuterade
lite med mig själv och kom fram till att jag gillar instrumentet, ville verkligen ha
en och är inte i Gambia så himla ofta så jag köper den ändå!

Det var ju inte helt smart det här eftersom Seriff, han som spelade calebasse,
nu trodde att det var Gabriella som hade köpt calebassen och därför fick prova
ut ringarna så dom skulle passa hennes fingrar. Dessutom ville han ge henne
privatlektioner, men det ville hon inte ha så hon fick gömma sig i vår lilla
hydda medan han sprang utanför och ropade "GABBI!".. En gång fick han dock
ner henne i sitt knä...

Sen var det egentligen inte så mycket mer med det här förrän det blev en
massa tjafs om hur jag skulle ta med den här himla calebassen på planet.
Först fick jag inte ta den i handbagaget eftersom den var i trä. Så då var
jag tvungen att plasta in den för 100 Dalasi, och sen gick det tydligen bra.

Vi började då diskutera det här med att Calebassen var så sjukt dyr. Vi tyckte
allihop att det var väldigt suspekt, då alla andra instrument som folk köpt var
billigare... Till och med Koran som också är gjord av en Calebasse-frukt men
som också har en massa andra grejer, strängar och tjohej...
Verkade ju lite skumt att det skulle vara billigare att köpa en Kora och plocka
bort allt från den och använda bara calebassen...

Till slut kom vi iaf fram till att det blivit så sjukt mycket missförstånd med det
här himla köpet. Seriff kunde inte engelska, kunde inte läsa och skriva, så
Gabriella betalat samma summa som norskorna hade betalat. Det vara bara
det att dom hade köpt två calebassar och två marackas-liknande grejer för det
priset... En calebasse kostade alltså egentligen 1500 Dalasi.

Jag betalade alltså sammanlagt ca 1100 svenska kronor för den här urgröpta
frukten med åtta metallringar till. Jag ska förresten inte glömma mitt fina case
som jag också fick, en ljuslila liten tygpåse...

Det här blev jättelångt, men det var ju jättedyrt också...

Kan bara tillägga att det var lätt värt det. Var sjukt kul när vi kom på varför
jag betalat ett sån't enormt överpris. Dessutom behöver Seriff pengarna bättre
än jag, så det gör verkligen inget!


Calebassen!
Kanske inte den mest smickrande bilden på mig, men jag har iaf
fått låna Seriffs mössa...
Jag med Seriffs mössa och calebassen!
Den inplastade calebassen!
Inplastad calebasse på flygplatsen!

Malplacerad

2010.02.05 kl:00.58

Lite bilder

Eftersom Facebook inte vill att jag ska ladda upp min Gambia-bilder
så gör jag ett försök med några stycken bilder här iaf...
Det är bildtittardag idag (och alla andra dagar också kanske...)

Har också kommit fram till att jag känner mig malplacerad i mitt
eget liv, det är inte riktigt en okej känsla...

GAMBIA!

GAMBIA!

GAMBIA!

GAMBIA!

GAMBIA!

GAMBIA!

GAMBIA!

GAMBIA!


Varför är jag här när jag kunde varit där?

2010.02.02 kl:20.24

ÄckelSverige..

Jag är hemma igen, med ganska så oblandade känslor.
Jag vill inte alls vara här. Jag vill bara tillbaka!

Det var skönt att gå på toaletten med en dörr och
det var skönt att duscha och ta på sig rena kläder,
men nu har jag inget mer i Sverige att göra känns det som..
Nu vill jag bara åka tillbaka till landet med "no stress"
och fyra timmars "relaxing time" mitt på dagen..
Till landet med trevliga & glada människor.
Till landet där vi var tv-kändisar, där vi var rika och där
det var nice att vara tjock...
Till landet där man ska relaxa, "feel free" och "be happy"!

Gambia - no problem!

Går aldrig att sammanfatta hela resan på ett litet blogginlägg,
så det får nog bli några olika.
Snart kommer Calebasse-historien...

RSS 2.0