Hemligheter
När man var liten var hemligheter det roligaste man visste. Tänk att få veta något som ingen annan fått veta. Tänka att bara ett fåtal personer vet denna superhemliga grej som är så hemlig att man knappt vågar viska om det. Wow alltså. När slutade vara så? När blev man berövad denna otroligt underhållande aktivitet som man kunde ha så kul med i kanske flera månader? Man hade hemligheter med kompisar hit och med kompisar dit. Vissa hade sina hemligheter i dagböcker som ingen fick läsa men som man råkade göra ändå. Men nu. Suck. Ja nu, i den så kallade vuxenvärlden (även om jag försöker streta emot med alla medel jag tänkas kan så inser jag att jag ändå tillviss del befinner mig där), så är hemligheter bara jobbigt. Ända gången det kan vara skoj är om man anordnar en översakningsfest för någon och inte ens då behöver det vara njutsamt och det brukar oftast sluta med att den avslöjas eller att själva vägen dit är roligare än själva överraskningen. Nä, hemligheter är enbart jobbiga att dra på. Jag tror inte folk tänker på det.
Men tänk in er i dessa scenarion. Du har en hemlighet, en grej som är enbart för dig som du går och bär på. Du kan inte berätta den för att man är rädd för hur folk ska reagera. Men man vill berätta. Man behöver säga det. Man behöver prata om det. Bara ventilera lite men ikke. Man går där dag ut och dag in och drar sin hemlighet som en tung icakasse efter sig. Och ännu värre är det om hemligheten är av en sådan karaktär att man måste hålla inne med sitt sätt att vara och agera. Den hämnar och kväver en. Usch!
Eller tänk när någon berättar något för dig som är så grymt hemligt. Du får veta det men absolut ingen annan. Av någon anledning börjar det sticka i en. Man vill så gärna säga det. Snacka om det med någon. Även om man inte gör det så känns det nästan som om man går och ljuger. Man vill liksom bara kunna säga det. Och ibland behöver man säga det, för sin egen skull men man får inte! AHAHAHHA! Och ännu värre är det när man tvingas att gång på gång ljuga för andra i sin närhet för att dölja. Man måste förneka, låtsas om som man inte vet något eller dölja det med en vit lögn. Ja hej hej på det. Sjukt jobbigt är det.
Hemligheter är en kass sak och inte alls så roligt som man tycker att det borde vara. Förr var det som att gå och ha en juvel innanför jackan. Nu är det som att ha en tattig väska från ullared som hänger så långt som dess remmar räcker, fyllda med sten som gör att när man försöker springa ifrån den slår den emot knävecken och gör så att man faller pladask ner i en vattenpöl eller motsvarande. Så minus för hemligheter alltså.
Samvetet
Samvetet är en ganska konstig sak. Det är en sorts abstrakt känsla som ändå yttrar sig fysiskt. Det är väl i sig inte så ovanligt (kärlek, nervositet, ilska etc.) men ändå grymt konstigt. Att en känsla kan påverka ens handlingar, ja till och med styra dom. Samvetet ska ju vara som en slags moralförmyndare som utlöses när vi gör något som inte är rätt och pekar på den rätta vägen. Men vad är då den rätta vägen och hur ska samvetet veta det? I Pinocchio får denna lilla träpojke ett samvete i form av en syrsa som hela tiden berättade vad som är rätt respektive fel. Kanske vore nåt?
Föds man med ett samvete?
Nja, det är kanske inte så troligt att det finns en fet moralkaka ilagd i oss men förmågan att känna samvete finns nog där. Eller empati som går hand i hand med samvetet. Förmågan att känna något för någon annan.
Men om samvetet nu har den funktionen att berätta för mig när jag gör fel och att den är färgad av den kultur och den uppfostran man har, så borde man kanske känna av den mer. Vissa saker bryr man sig helt enkelt inte om. Hur kommer det sig att man inte får dåligt samvete när man köper onödiga teknikprylar istället för att skänka pengarna till något av alla de barn i världen som lever i missär? Nä istället blir jag lycklig av att köpa prylar. Suspekt.
Man kan även tänka sig att samvetet borde följa lagen och jag anser att man alltid ska följa den lag man gemensamt kommit överens om i ett samhälle. Tycker man inte om den så är det inte rätt väg att gå genom att bryta den och skita i den utan man får påverka politiskt om man vill ha en ändring. Men följer jag detta? Nje... Här kommer mitt dåliga samvete:
Nerladdning av musik och film. Nu kanske någon tänker "Herregud vad löjlig denna kille är... Har han sålt sin manlighet på tradera kanske? Det är väl inte så farligt. Det gör ju alla" (om någon nu tänkte just exakt denna tanke så kan ni maila mig. Vore lite kul). Exakt! Många gör det men det gör det knappats till rätt. Det är fel enligt "Svea rikes lag" och den förespråkar jag att man ska följa. Detta gnager mig lite. Inte så mycket men lite. Tack och lov så finns det olika sätt att dämpa sitt dåliga samvete och till och med kväva det.
- Musik är min hobby. Jag konsumerar musik i grymt stor utsträckning och skulle jag betala så skulle jag inte kunna ha denna hobby. Ett slags "det är synd om mig" -argument alltså.
- Internet är en fantastisk grej. Där finns allt. Man kan nå nästan alla. Det glöms oftast bort att youtube, nerladdning och allt som finns där, är ett otroligt stort fönster för artister. De få så mycket publicitet och kan nå ut till allt fler sjukt mycket enklare än för bara 10 år sedan. Detta görs att de spelas mer på radio, används i filmer/serier, reklam, försäljning av egna produkter ökar, konserter blir mer besökta osv. Britney Spears har aldrig tjänat såhär mycket som hon gör just nu. Ett slags "jag gör artisterna en tjänst" -argument.
- När jag tänker på hur många skivor jag köpte innan jag började ladda ner så låg det kanske på 10 skivor på ett år. Max alltså. Visserligen var jag mindre då men man köpte bara sånt man visste att man skulle tycka om. Nu laddar jag ner allt möjligt bara för att se om det ev. kan vara bra musik. Det är inte många av alla album jag laddar ner som jag skulle ha gått och köpt. Där med så förlorar inte dessa artister på min nerladdning. De skulle ju inte fått några pengar ändå. De tjänar på det för de får synas. Ett "de förlorar inget" -argument.
Och såhär kan det fortsätta, men ändå känner jag ibland att det inte är helt okej. De små aktörerna som svensk jazz far väldigt illa av nerladdning. De kan inte leva på sin musik. Det kanske är för dem mitt samvete gnager på min kropp.
Vem styr samvetet? Jag? Nja, i så fall skulle man lagt ner det för länge sen. Andra? Nja, det är grymt mycket man skiter i som andra tycker är rätt och fel. Samvetet är en grymt suspekt sak som kan få en att må skit helt enkelt.
Life is a bitch!
Vad är Emma?
Om man inte har något bättre för sig så kan man googla på
"Emma är" (eller ja sitt eget namn då)
och se vad det kommer upp för roliga saker.
Det blir ju roligt om man tänker att det handlar om en själv.
Eller det kanske bara är jag som tycker det här är kul,
men whatever...
Ett axplock av saker jag fick upp:
Emma är singel
Emma är inte mobbad
Emma är orädd, hurra för henne
Emma är ett kvinnonamn av tyskt ursprung med betydelsen "den höga" eller "den uppsatta"
Emma är ett entusiasmerande energiknippe med stor personlig touch
Emma är bäst
Emma är tjejen som är hämtad ur en saga
Emma är ingen fitta, hon är en underbar människa
Emma är glad nästan jämt, men ibland blir Emma tvätemot
Emma är tamråttornas beskyddare
Emma är en sorts fåtölj som är helt stoppad och har rundad rygg
Emma är fånge i sitt eget hem
Emma är en tik med mycket motor i
Emma är faktiskt en av Sveriges mest intressanta jazzsångerskor just nu
Emma är en förebild för oss
Emma är mer vältränad än Demi Moore var både i G.I Jane och Charlies änglar
Emma är en Tibetansk Mastiff
Emma är rädd för bollen
Emma är köpt i Norge
Emma är en liten, enkel, robust och prisvärd kapnometer
Emma är fånge i sitt eget hem
Emma är ju alltid Emma
Emma är byggd i Landskrona
Emma är ändå ruskigt het
Emma är ett ragg bara...
Och de här tar vi som en bonus för dom var roliga...
Emma drivs med två AAA batterier som ger ca: 8 timmars driftstid
Emma finns med larm eller utan larmgränser
Emma kräver inga rutinmässig kalibrering
Den andra bloggen
men det är det ingen som vet om.
Bara jag.
Men nu vet fler.
I den andra bloggen skriver jag helt andra saker.
Den har blivit som en dagbok,
för det skriver jag inte längre, inte som förr.
Det hinns liksom inte med,
och det är egentligen synd.
Jag är en sån där som behöver skriva av mig.
Men i den andra bloggen gör jag det.
Skriver av mig alltså.
Jag skriver sånt som jag inte vill skriva här,
men som jag ändå behöver få ur mig.
Sånt som jag kanske inte ens vill prata med någon om,
men som gnager och gnager i mig.
Den bloggen är anonym,
det är ingen som vet att det är jag skriver den.
Bara jag.
Men det är ändå en rätt skön känsla att skriva de mest privata sakerna,
och veta att någon skulle kunna läsa det,
men att ingen kan veta att det är jag som skrivit det.
Skriva är en sjukt bra grej.
Jag blir av med så mycket genom att skriva.
Tänk förr, i högstadiet och gymnasiet,
då skrev jag varje kväll i min dagbok.
Men sånt hinner man inte med nu för tiden.
För man ska se på tv, facebooka, msn:a, blogga
och föröska läsa en och annan bok också...
Men skriva är bra,
sjukt bra.
Borde verkligen börja med hederligt dagboksskrivande igen,
men så länge får nog "den andra bloggen" duga...
Jag gick på bio
Igår var jag på bio ensam.
Det har jag aldrig varit förut.
Det skulle vara en sån här
"testa en ny grej för att det är 2009 och mitt nyårslöfte är att testa nya saker"-grej.
Jag somnade, på bion alltså.
Kan iofs mer berott på att filmen var två timmar och 50 minuter lång.
(Eller något i den stilen)
Fast det var bara en liten stund mitt i filmen som jag sov.
Jag vet inte, men jag tror att kanske inte hade somnat
om jag inte hade varit ensam där.
Det var liksom ganska tråkigt att sitta där innan filmen helt ensam.
Och framför allt var det ganska tråkigt att
inte ha nån att diskutera filmen med efteråt.
Annars kan det nog vara min grej,
jag gillar ju att vara ensam ibland.
Jag behöver det.
2 plus med att gå på bio ensam:
- Man får vara i fred, och om man har kompisar som pratar under filmen så slipper man dom
- Man får se vilken film man vill och behöver inte kompromissa med någon
2 minus med att gå på bio ensam:
- Man får sitta ensam och ha tråkigt innan filmen börjar
- Man har ingen att diskutera filmen med
Ja just det, filmen var "Benjamin Buttons otroliga liv".
Wahlgrens...
Sådan mor sådan son...?
Skyll inte på solen,
skyll inte på vinden,
skyll inte på vattnet,
skyll det på min mamma...
Visst jag brukar sitta och youtuba på barn som sjunger,
men här går faktiskt min gräns.
Usch...!
Ostbåge + Gaffel = Sant
Att äta ostbågar kan vara jobbigt.
Man blir väldigt kladdig och geggig om händerna
och man luktar ostbåge om fingrarna länge.
Så mitt tips är:
Ät ostbågar med gaffel!
Det är så sjukt bra!
Det var någon som lärde mig det på folkis,
och sen dess har jag gjort det.
Är som sagt sjukt smidigt.
Sked är inte ett bättre alternativ eftersom
ostbågarna då lätt kan åka av skeden.
Gaffeln är superbra då man bara sticker ner den
i påsen eller skålen och ostbågarna fastnar på piggarna.
Man slipper då att bli ostbågekladdig!
Vuxet? Kanske.
Men det är lätt värt det i så fall...
Hundraartonetthunda, part II
svar:
Det är en fråga som bl a stinsen Axel har ställt
sig i Galenskaparnas "Stinsen brinner".
Han kallade det en omöjlig fråga som söker svar,
men vi på 118100 är ganska säkra på att det är
"égyptien-sans-couille-cuir-e-au-four-pàté".
Se föregående inlägg för frågan.
Hundraartonetthundra
Jag skickade nyss frågan
Vad kallas, med ett franskt ord, en kastrerad egyptier som bakar paj?
till 118100.
Jag väntar med spänning på svar...
Alla undrar ju vad svaret är,
när ovanstående fråga läses på min lilla pin,
som sitter på min lilla krage,
på min lilla jacka.
Så jag var ju tvungen att fråga nån...
Jaha, och varför sa du så nu?
Nej, mindre var det...
Jag analyserar alldeles för mycket,
brukar en del säga till mig ibland.
Och det är verkligen sant!
Jag analyserar precis allt.
Allt folk säger och gör,
allt folk skriver, deras ansiktsuttryck,
tonfallet när något sägs osv osv osv...
Jag har alltid gjort det,
det bara blir så.
Men det är ju faktiskt jobbigt.
Så jag hade tänkt att sluta med det.
Typ nu...
Japaner
Idag kryllade det av folk på musikhögskolan.
(Jobbigt med så mycket löst folk där...
Har de inga egna lokaler att vara i...?)
Men i alla fall,
när vi satt och fikade/åt så var där ett stort gäng japaner,
varav vid ett tillfälle inte mindre än tre av dom stod och filmade,
precis på oss. Eller kanske mest på Jenny. hehe.
Men det var i alla fall åt vårt håll,
och det var stört.
Dom kan väl inte bara stå och filma rakt på oss..?!
Så jag var tvungen o filma på dom när dom gick sen...
Skit i det du!
En otroligt irriterande sak är när folk som jobbar i affär kommenterar det man köper.
Dom får väl tänka vad dom vill, det kan jag inte hindra dom ifrån,
men dom ska banne mig inte kommentera mina inköp!
(En gång kommenterade en tjej på Konusm hemma när
min mamma köpte lax; "Jaså, du ska äta lax på en måndag...!")
Igår var jag och Jenny på Statiol
och dom hade Dumleklubbor i lösvikt.
Jag köpte några i en påse och killen i kassan säger:
Och du gillar dumleklubbor eller?
(mycket spydigt)
Jag blev helt ställd,
och jag minns inte riktigt vad jag svarade.
Men i efterhand kommer man på en massa saker man kunde svarat.
Till exempel:
Nej, det gör jag inte, men jag gillar att stoppa
upp dom i röven på spydiga kassabiträden...
Fast det skulle ju jag, Emma, aldrig sagt,
för jag är så trevlig.
Men helt seriöst,
han ska väl skita i om jag gillar dumleklubbor eller inte?!
Och ja visst, det är väl kul om dom försöker vara trevliga,
men det här var inte trevligt nånstans!
Fyraochenhalvmånad
Det är en så knäpp känsla,
när något som man innan det började hade ångest för,
och som man haft sjuk ångest för under hela resans gång,
helt plötsligt är slut.
Jag trodde aldrig att jag skulle klara mig genom pedagogiken,
men det gjorde jag ju,
för nu är den ju slut...
Så knäppt är det,
och så obeskrivligt skönt är det.
Det har liksom gått fyra och en halv månad sen vi började med den här skiten.
Och först känns det jättelänge,
men sen helt plötsligt är det slut.
Det är ju båda asgött och läskigt att tiden gör så där.
Den bara springer iväg
så att man knappt inte hinner förstå vad som händer...
Vaddå sova?
Vissa nätter är sjukare än andra...
Jag sitter nu här och har gjort 3/4 av min hemtenta.
Eller kanske lite mer iofs,
eftersom fråga 1 & 2 är värda 3 poäng vardera,
medan fråga 3 & 4 endast kan ge 2 poäng vardera.
Men alla frågor ska vara besvarade på max 2 sidor var.
Så det beror lite på hur man ser det hela...
Har alltså endast en fråga kvar nu,
men jag är helt förstörd i mitt huvud.
Har varit vaken i 21 timmar lite drygt,
och av de har jag väl suttit i alla fall
16 timmar och försökt skriva.
Jag är visst inte så bra på sånt härnt.
(Jag kan ju inte koncentrera mig).
Men om man räknar snittid,
så ska det ju ta ca 5 h och 20 minuter
att skriva sista frågan då,
men det hoppas jag verkligen inte på...
För jag vill sova!
Fast jag är ändå bra mycket piggare än man kan tro.
Men iofs.
Jag har 5 h och 30 minuter på mig tills det ska lämnas in,
så det borde jag hinna.
Ge mig styrka!
Nån?
Just nu: Hemtenta!
Hemtenta skrivs just nu,
och det går väl halvbra måste jag säga...
Vi sitter just nu 5 pers i samlingslokalen i Linneas hus.
Frågan är om det är bra eller dåligt att göra sånt här i grupp.
Alla låter ju så mycket.
Och ljud är halvbra.
(Jag låter också)
Jag kan inte koncentrera mig.
Men det kan jag ju aldrig.
Varken i grupp eller ensam hemma hos mig.
Jag har koncentrationssvårigheter!
Så frågan är om det är bättre i grupp eller ensam.
Hade jag varit hemma hade jag antaligen gjort ännu mindre,
så det kanske är rätt bra det här ändå.
Gunnar II
På tal om Gunnar,
(två inlägg ner)
så hittade jag även ett klipp
där Bob Hansson berättar lite om just
Gunnar, minsann.
Som sagt.
Så fort han öppnar munnen,
så fångar han mig.
Jag vill börja läsa Gunnar
nu.
Men jag har hemtenta
nu.
Så det vore ju verkligen
dumt
att börja läsa en bok
nu.
Bob berättar om Gunnar:
http://se.youtube.com/watch?v=1jtDviVkxlw&feature=channel_page
Låt mig sova!
Ungefär 2 gånger om året
har jag svårt att sova.
Jag har i stort sett aldrig svårt att somna,
jag kan somna när som helst,
vart som helst.
Men som sagt, 2 gånger om året, i snitt,
har jag svårt att somna.
Vad bra att den ena gången är just inatt.
När jag imorrn klockan 8 måste börja med hemtenta
och sitta med den tills den ska lämnas in på fredag klockan 12.
Verkligen bra val av natt med sömnsvårigheter.
Men å andra sidan är det ju gött att veta
att det bara är en gång kvar sen under 2009,
eller funkar det inte så kanske?
Jag var tvungen att kliva ur sängen.
Jag stod inte ut med att bara ligga och vrida mig.
Det är fruktansvärt.
Vilket ångest man får när klockan tickar
och man vet att man ska upp snart.
Och man räknar timmar och minuter
som man får sova, om man bara somnar nu.
Tack och lov att jag ändå har lätt att sova i vanliga fall.
Hur står folk ut,
som har det så här vareviga natt?!
Gunnar
Jag gillar ju verkligen Bob Hansson,
eller snarare, jag älskar honom!
Han är så fruktansvärt bra!
Och när han släppte sin första roman "Gunnar",
så köpte jag givetvis den direkt.
Men jag lyckades inte läsa den.
Jag vet inte vad det var,
men jag är rätt bok-kräsen.
Om jag inte älskar boken efter två sidor,
så pallar jag inte att fortsätta läsa.
Den måste verkligen fånga mig direkt.
Från första meningen...
Och om den gör det,
så kan jag läsa hela boken i ett svep
för att jag bara måste få veta vad som händer,
för att jag lever mig in så i bokens värld.
Men det är verkligen antingen eller.
Men nu såg jag i alla fall ett klipp på youtube
http://se.youtube.com/watch?v=iqW_DxNOszY
där han läser ett avsnitt ur ovan nämnda bok.
Och han fångar mig direkt.
Från första ordet.
För han är bara så fantastisk.
Jag önskar att han kunde läsa in boken
och släppa den som ljudbok
alternativt komma hem till mig
och läsa den högt för mig.
Men kanske kan jag nu läsa den själv.
Jag vet inte, men jag får försöka.
Är-inte-riktigt-vaken-än-panik
Jag vaknade ganska nyss av ett sms.
Jag hade somnat för ungefär en och en halv timma sen,
och ställt klockan galet fel så den hade inte ringt
på ett antal timmar än, om jag skulle vaknat av den.
(Min tanke var ju att bara småsova i en kvart eller så)
Men när jag vaknade fick jag värsta paniken,
och förstod varken tid eller rum.
Jag trodde att jag hade försovit mig från
hemtentan som man fick börja med imorrn klockan 08.00..
Och jag fattade noll när det stod att klockan var tjugoett-nånting.
Det är grymt mycket man hinner tänka när man vaknar sådär
och inte alls vet vad man heter, vart man är eller vilket år det är.
Usch, det är verkligen äckligt med sån panik.
Men det var ju tur att det fortfarande var torsdag!
Puh...!
Imorrn är det alltså hemtenta från klockan 08.00
till på fredag klockan 12.00.
Sen är pedagogiken slut!
Heja!
Heja mig!
Igår var jag ute och "sprang", men det var ju sådär lyckat.
"Sprang" därför att man inte direkt kan kalla det springa,
det är väl mest för att få det att låta lite bätttre än det var.
Vi kan kalla det att jag var ute och motionerade.
Springa 6-7 km pallar jag absolut icke!
Så jag kör min lilla grej att lyssnar på min iPod,
och så går jag (i raskt tempo - heja) i två låtar, sen springer jag en låt,
sen går jag två låtar osv. Springer med andra ord på var tredje låt.
Det är väl i alla fall bättre än inget alls...
Men varför det var så misslyckat just igår,
var inte bara av den anledningen att jag inte orkar springa hela tiden,
för det var ju inte precis något nytt.
Utan såhär var det:
För ett tag sen var jag ute och "sprang" då det fortfarande var en massa snö och is i spåret.
Det var halvt livsfarligt och totalt omöjligt att ta sig fram.
Men jag ramlade inte!
Igår när jag vara ute, så hade all is smält.
Allt var väldigt lerigt och geggigt.
Ramlade jag? Givetvis.
Efter typ 1 km. Heja!
Rakt i värsta lerpölen. Gött!
Och när jag kom till skylten som talade om att jag tagit mig 2200 meter i spåret,
så började jag känna hur lera sipprar in i min högra sko.
Och då har jag helt plötsligt råkat få ett hål under skor,
hur nu det gick till, som släppte in massa gegg,
så min fot var helt kletig när jag kom hem!
Dessutom glömde jag att att stretcha när jag kom hem igår,
antagligen på grund av allt gegg,
men det märks idag kan man ju säga.
Heja...!
Second Hand = Bra
Ett av mina nyårslöften,
som man kanske inte kan kalla nyårslöfte eftersom jag började med det redan i december,
men det är dock är löfte, en grej som jag tänkt försöka leva efter,
är att handla mer på second hand.
Mer begagnat helt enkelt.
Anledningar?
Det finns flera, men Topp 3 anledningar är:
3. Sparar pengar.
Sjukt mycket pengar man sparar om man inte bara handlar på Beyond Retro och andra flashiga Second Hand-butiker, utan även letar sig fram på Myrorna och liknande.
2. Orginalitet.
Man hittar definitivt mer udda saker, grejer som inte alla andra har, lite roligare plagg. Kan vara lättare om man vill ha en "ful-stil" än om man vill ha en snygg och/eller "fin" stil.
1. Naturen först!
Man sparar sjukt mycket på naturens resurser om man köper second istället för nytt.
Det går till exempel åt flera tusen liten vatten bara för att tillverka en t-shirt,
samt att man sparar in på koldioxutsläppet.
En lite mindre bra sak skulle kunna vara följande:
Det tar längre tid eftersom det är svårare att hitta saker.
Man måste leta igenom så mycket eftersom det bara finns en storlek av varje plagg.
Regler för inköp av kläder under 2009 (och obestämd framtid).
Jag har några regler för detta då.
Second hand-kläder skall inhandlas så ofta som möjligt.
Undantag är basplagg som linnen & leggins samt underkläder.
Skor kan också vara undantag ibland eftersom det kan vara så grymt svårt att hitta.
Har dock några andra undantag också.
Eftersom I love affären "Monki", så får jag handla där om jag kommer till en stad där det finns.
Det finns dock inte i städer jag besöker så ofta, så därför blir det rätt sällan.
Dock skall dessa kläder i så fall vara på rea.
Och om jag hittar något annat, någon annanstans,
som jag fullkomligen älskar, får jag endast köpa det om det är på rea.
Men det måste då vara något som jag vill ha sjukligt mycket,
och inte bara något som är halvsnyggt.
Detta är alltså mina regler,
men jag ska verkligen försöka satsa på second hand-butiker och mycket tradera.
Av alla kläder jag köpt ca två månader tillbaka är det nog bara två par leggins
och två (rea)plagg från Monki som inte varit Second Hand.
Det hänger på håret
Okej, det här är kanske både fjantigt och löjligt,
och inte så likt min blogg alls,
men jag ska blogga om hårprodukter nu.
Heja.
Detta beslut grundar sig i att jag idag testat en ny produkt
som frisören tipsade om när jag klippte mig i julas.
Och jag är otroligt nöjd med denna produkt.
Okej, det jag använt är följande grej:
Det är alltså ett slags puder som man pudrar i hårbotten
och det gör att håret får massa volym samt att det har en matt effekt.
Man kan även köpa det hos frisörer men på lyko.se är det både fraktfritt
och väldigt snabb leverans, oftast bara en dag, beroende på när man beställer givetvis.
Och seriöst, det funkar asbra!
Jag ogillar verkligen att mitt hår glänser så när det är nytvättat.
Plus att vad man än har i, så går det att fluffa till håret
men efter ett tag har det lagt sig igen, slätt och "fint" och glänsande.
Dock vet jag inte hur detta funkar i längden,
för jag har bara haft det i håret en stund nu,
så jag vet inte hur det ser ut efter en hel dag.
Men jag duschade förut.
Så jag tog före- och efterbilder.
Ja, det är ju som synes extremt stor skillnad.
Och då är det enda jag gjort mellan de två bilderna att ha i lite sånt puder.
Det är ju nästan så att man skulle kunna utesluta wax,
jag behöver i alla fall inte tupera håret som jag brukar göra!
Ja, och när jag ändå håller på så kan jag ju lika gärna
slänga upp lite om övriga hårprodukter jag brukar använda...
Lanza Strait-Line Terminal Defense
156 kr på http://www.lyko.se/ eller hos frisörer
Ett spray att ha i håret innan man fönar och plattar det.
Skyddar håret samt gör det mindre "flygigt" och lättare att hantera.
Björn Axén Salt Water Spray
105 kr på Kicks eller på http://www.eleven.se/
På eleven.se står det att: produkten ger kraftigt stöd,
definition och hållbar volym, samt vårdar och stärker håret.
Jag tycker det är bra för att det gör håret mer strävt.
Stuhr Hard Mud Wax
Ca 100 kr på vissa Åhlens, vissa ICA Maxi eller http://www.smartgirl.se/
Ett bra wax, som funkar superbra på mitt hår.
Men det där är ju så individuellt också.
Det är ett hårt och torrt wax som gör att man kan få håret att se lite mer tovigt ut.
Toni & Guy Firm Hold Hairspray
120 kr på Kicks eller på http://www.eleven.se
Sjukt bra hårspray helt enkelt.
I alla fall det bästa jag använt, men jag har tidigare inte köpt spray i denna prisklass heller.
Håller iaf håret på plats. Funkar till och med på mitt flyghår!
Och det håller en hel dag!
Toni & Guy Straight & Shine Smoothing Balm
130 kr på Kicks, http://www.lyko.se/ eller http://www.eleven.se/
Slätar ut håret, om man vill ha rakt hår alltså.
Skyddar även håret så att det inte blir "frissigt".
Jag använder det endast ibland, mitt hår blir lite för flygigt av detta.
Har lite balsam-effekt.
Toni & Guy Color Revier Schampoo Sunlight Blonde
120 kr på Kicks, http://www.lyko.se/ eller http://www.eleven.se
Ger tydligen håret ny lyster och skimrande reflex.
Tycker att det är lite svårt att avgöra hur väl det funkar,
men det gör definitivt skillnad när man som jag efter
nyblonderat hår kanske har lite gulaktig färg.
Sunsilk Sunlight Blonde Schampoo
Ca 30 kr på vissa vanliga mataffärer.
Är lite svårt att få tag i, finns inte överallt.
Personligen brukar jag använda både detta och Toni & Guy-schampot
och växla lite mellan dom eftersom att det blir billigare.
Och jag tycker att detta funkar lika bra, om faktiskt inte bättre än det andra.
Men det är ju så olika från hår till hår.
Puh!
Jag tror det räcker där...
It's about food
Viss mat är ju bara godare kall.
Typ pizza, paj, köttbullar, lasange...
Och då menar jag inte avsvalnad och halvljummen,
utan riktigt kylskåpskall.
Jag har nyss ätit kall lasange.
Mycket gott!
Okej, det är inte alltid godare,
men det är definitivt gott.
Men pizza är alltid godare kall.
Det finns ju inget bättre än att köpa en pizza,
och ställa in överbliven bit i kylskåpet så att man kan äta den dagen efter.
Någon gång borde jag verkligen köpa en pizza
bara för att ställa in den i kylen och äta nästa dag,
men sånt gör man ju inte...
Dream a little dream
Jag vaknade för lite drygt en halvtimma sen, halvsvettig och ångestfylld,
rakt ur en dröm som innehöll, för mig, hemska och jobbiga bilder.
Inte blod, död och andra hemskheter på det sättet,
men några saker, som jag bara är så otroligt rädd för att de ska hända.
Jag har fortfarande svårt att koncentrera mig, för drömmen påverkar mig ännu.
Den var så verklig och en speciellt bild har etsas sig fast på min näthinna.
Den vill inte försvinna.
Har fortfarande inte lyckats ta mig ur sängen ens...
Vad sjukt det är med drömmar, att de kan påverka så.
Ibland tar det otroligt lång tid att inse att det verkligen var en dröm.
Vissa drömmar hänger kvar också, som den här,
medans andra försvinner så fort man vaknar.
Jag inser ju varför jag drömmer som jag gör,
för det är ju saker som jag går och funderar på,
tänker på och grubblar över hela min vakna tid.
Klart de tankarna återspeglas på natten också.
Men då är de mycket värre, eftersom att man då är mitt i dom.
Det känns verkligt helt enkelt.
Jag mår illa..
Trevlig lördagsunderhållning?
Tror att jag bara måste uttrycka mina åsikter om Körslaget.
(Lördagar kl:20.00 TV4)
Det är ett skitprogram!
Ja, där var min åsikt,
men för att utveckla det hela lite mer, så skulle man kunna säga såhär:
Det är ett alldeles för helylle och trevligt Svensson-program för min smak.
Själva idén är väl rätt okej egentligen.
En känd person (artist) åker till sin hemstad och sätter ihop en kör.
Visst, hittills är det är okej,
men för det första kan man ju undra om man är en bra körledare bara för att man är artist?
Mitt svar på det skulle ju rent spontant var nej.
Man har ju sett en del klipp ibland, att vissa artister inte ens övar med sin egen kör.
Och då kan man ju verkligen undra varför dom väljer att medverka i programmet.
Vissa (Magnus Carlsson) har tydligen angett detta vara för att han inte haft tid.
Huruvida detta är sant eller ej, vet jag inte, så det kan man ju ta med en nypa salt.
Men om så är fallet, så kanske man istället ska överväga att inte delta i detta program?
För det andra kan man undra hur dom tänker när dom väljer ut sin kör.
Hur mycket får de välja själva och hur mycket har TV4 att säga till om?
Hur tänker dom?
Att det ska låta bra, eller att det ska bli bra TV, med lite roliga deltagare?
Troligtvis det senare.
Det är ju nämligen så att det som jag tycker är så tråkigt med programmet
är att inga körer låter speciellt bra. Nån gnistrar väl till ibland, men det är ibland.
Det finns ju ingen kör som har en bra körklang,
en kör som man skulle vilja gå och höra en konsert med.
Det borde väl egentligen inte vara så svårt kan jag känna,
men den beror ju på vilka som får vara med i kören.
Sen kan det ju bero på att de inte sjunger traditionell körmusik heller.
Det är ju väldigt svårt att få poplåtar låta bra i körarr, på detta viset.
Speciellt om folk inte är så van att sjunga.
En annan orsak till att det inte låter så bra
kan ju vara att de har så hemskt mycket att tänka på hela tiden.
De ska ha en massa avancerad koreografi, de ska kunna stämmorna,
de ska dessutom vara snygga, ha koll på kamerorna och vara med i TV.
Sen tycker jag faktiskt att programmet alldeles för trevligt.
Det finns liksom ingen mening med hela grejen.
Det ska bara vara trevligt och mysig lördagsunderhållning.
Nu ska vi vara snälla mot alla, och vi har sån gemenskap.
Ingen ska sågas, utan alla är bra.
Visst, det kanske också är en fin tanke, men det blir tråkigt!
Jag tycker programmet är så fruktansvärt tråkigt att jag orkar aldrig se hela.
Jag tycker det borde finnas en jury.
Inte för att jag vill ha mer elak-tv, verkligen inte,
men för att jag verkligen inte tror att svenska folket i allmänhet hör.
Jag tror inte dom hör när en kör låter bra eller dåligt,
och framför allt tror jag inte de hör en körs eventuellta utveckling från en vecka till en annan.
Därför skulle en kunnig jury vara på sin plats.
Det kanske inte skulle ändra på något,
men jag är övertygad om att de som röstar nu, de röstar på låtval och körledare.
Knappast på den kör som låter bäst.
JazzKamikaze
Vad: Konsert
Vem: JazzKamikaze
Var: Hallsbergs Jazz & Blues-klubb
När: Lördag 10/1 kl:20.00
Hur: Dom spelar, vi lyssnar.
Varför: För att dom tycker om att spela, för att vi tycker att lyssna på dom.
Kostnad: 180 kr / 60 kr för ungdom
Publikantal: >150 (?)
Jag hade skyhöga förväntningar efter att ha sett dom på Stockholm Jazz -08,
och jag var alldeles uppspelt när jag kom dit, för dom var ju grymt bra i somras.
Så, det började hyfsat bra i första set, men det var inte riktigt JazzKamikaze
förrän i slutet av setet. Det kanske berodde på mina höga förväntningar,
men det var först då jag fick den riktiga JazzKamikaze-feelingen,
och då blev jag så glad att jag kunde känna så fortfarande.
Att man kan få så starka känslor för musik eller på grund av musik är ganska coolt.
Att det liksom händer fysiska saker i kroppen...
Men det var så länge sen jag kände så, så det var verkligen välbehövligt.
När man pluggar musik och håller på med det mycket,
så blir det ju att man gör många saker under "tvång" och inte bara för att det är roligt.
Utan man gör ju en massa saker för att man måste, för att det är uppgifter man har.
Då kan man ibland fundera över vad man har för känslor för musiken egentligen,
om glädjen över att musicera faktiskt finns där, eller om man inte längre ser musiken
som en intresse/en hobby för det är det ju inte längre, inte bara.
Det är ju även mitt framtida yrke, det jag ska hålla på med hela dagarna.
Och på konserter kan det visa sig i att man dels analyserar alldeles för mycket,
men också, som oftast är i mitt fall, att man är alldeles för kritisk.
Det är få grejer som jag bara kan acceptera och tycka är bra,
utan att har åsikter om smågrejer som inte var bra, vilket är sjukt trist egentligen.
Men jag tror att jag blivit lite bättre på det, och jag tror att ska fortsätta med att bli bättre på det.
Så i alla fall, jag fick feelingen i slutet på första set.
Andra set var rakt igenom alldeles övergrymt!
Jag tycker att deras musik är asgrym att lyssna på,
men de är också supersköna att kolla på, av flera anledningar.
Dom har roligt, dom är inte överspexiga, men dom kan definitivt spexa till det.
Dom gillar att vara där dom är, på scenen, och dom verkar ha sköna relationer till varandra.
Dom är dessutom så sjukt heta, alla fem.
Ja, nu är det verkligen konstigt för att komma från mig, för jag brukar inte hålla på
och kommentera folks utseende, men det handlar inte bara om deras utseende.
Visst dom ser bra ut, men det är verkligen inte bara det.
Jag känner en sådan kärlek till dom när dom står där på scenen,
det kan hända att jag inte ska försöka förklara detta,
för det har jag försökt med förut, och då blivit ganska missuppfattad... hehe.
Men om jag säger så här;
Jag har insett att något som jag tycker är så attraktivt är musikalitet.
Det är det som gör dom så heta.
Visst ser dom bra ut, men att de är grymma på sina instrument,
att de ger allt på scenen och att de har roligt på scenen,
att vill spela för publiken och att de vill spela med varandra,
det är verkligen det som gör det.
Vilka killar!
Mormors-sms
Vaknade av att jag fick följande sms:
(Peter är min morbror)
Jag tyckte det var roligt.
Min mormor (snart 78) har ju visserligen haft mobil i ett antal år,
men mest för att ha med sig när hon ska ut i skogen och plocka svamp,
ifall det skulle hända något.
Och hon har dator med internetuppkoppling och sådär,
så hon är verkligen inte helt lost,
men sms har hon nog aldrig skickat förut.
Det kan ju inte ens min pappa... hehe.
Kitty-inspirationen
Min nya frilla med den Kittyinspirerade luggen är bra på ett vis.
Eller på flera faktiskt.
● Jag kan ha två olika frisyrer, inte bara Kitty-luggen utan även den "gamla",
och båda frisyrerna känns lika bra. (Så brukar det inte vara...)
● När man cyklar ner för backen så blåser det ju i håret,
och när man har den "Kitty-inspirerade" luggen,
så gör det absolut ingenting. Frillan förstörs ej!
● Man behöver inte tvätta håret varje dag.
Håret blir bättre och lättare att fixa andra dagen,
och går även i nödfall väldigt bra att fixa till den tredje dagen.
Funderar också på att köpa några burkar med urtvättbar färg i några roliga kulörer.
Kunde vara kul att ha lite ibland.
Kittys stil är cool.
Jepp, det tycker jag!
Blod
Hjälp!
Nu är det kört!
Nu har jag anmält mig som blodgivare.
Det är ju en grej som ligger under nyårslöftet;
att göra saker jag är rädd för och att utmana mig själv.
Men det är också själva grejen att ge blod.
Det har jag tänkt att göra i flera, flera år,
men aldrig vågat.
Men det är ju verkligen en sak man bör göra,
om man kan.
Jag har ju dessutom sagt att när Fredrik stuckit mig,
så ska jag gå och lämna blod.
Och det är 2009 nu & Fredrik har stuckit mig.
Det finns inga bortförklaringar längre...
Dock blev jag asrädd och supernervös
för jag läste nånstans att nålen som blodgivarna sticks med
är betydligt tjockare än en vanlig kanyl...
Jag kommer ju vara asrädd när jag ska gå dit,
och dom kommer tycka jag är en idiot som går dit frivilligt.
Men, jag tänker att när jag lämnat blod några gånger,
om jag nu blir godkänd som blodgivare,
så kommer jag komma över min rädsla,
och då kommer jag vara så stolt!
Men jag kommer antagligen kräkas första gången jag ska dit...
http://www.geblod.nu
Äckliga trombonister!
Trombonister är äckliga!
Det kanske gäller vissa andra blåsare också, det vet jag inte riktigt,
men det är den här saliv-ventilen, eller vad det nu kan tänkas heta, som jag syftar på.
Och jag har i alla fall bara sett trombonister slemma ner golvet.
Det är grymt äckligt att släppa ut sitt slem,
mitt på scengolvet, mitt under en konsert.
Kunde dom inte åtminstone ha en liten "spottkopp" typ?
En liten kopp/burk/behållare/whatever som de samlade upp salivet i,
som de sedan kunde skölja ur...
Ja, det vore också ganska äckligt,
men det är grymt mycket äckligare med slem på golvet.
Det är ju som att spotta på golvet,
och så beter sig ju ingen normal människa!
Kyla i kylskåp
Eventuellt är det lite för kallt i mitt kylskåp.
Jag ställde in lite makaroner som jag kokade igår,
och de var helt frysta idag.
Jag tror inte det ska bli så i en kyl.
Mycket mystiskt.
Så nu var jag tvungen att koka nya.
Suck.
Dock är det ju betydligt godare än microuppvärmda makaroner,
så man får väl se det positivt...
Jag + Småland = Sant
Det är något med Småland,
och jag undrar vad det är.
Antingen har jag nån slags konstig fetisch
eller så har jag bara en så stark Smålandskärlek.
Det är stört, men sant!
Jag saknar liksom Småland i sig,
visst handlar det om människorna där,
men inte bara.
När jag åker in i Småland om jag varit till exempel här i Örebro,
så känns det bara så otroligt bra i mig.
Mitt hjärta kanske till och med tar ett extra skutt och
ett oförklarligt lugn infinner sig.
Man kanske inte kan tro det, men jo, det är sant.
Det är liksom den småländska luften.
Det är människorna, dialekten, atmosfären,
naturen, stämningen, känslan, Hemstaden,
doften, tankarna, kvällarna, dagarna, allt!
Jag kan inte förklara det bättre än så,
men jag har ju insett att den dagen jag tänker bosätta mig nånstans,
och typ köpa ett hus eller nåt,
om den dagen kommer,
då kommer det huset ligga i Småland.
Det finns inga alternativ.
Tror jag...
Man vet ju aldrig.
Men verkligen.
Småland i mitt hjärta!
One word
Jag vet inte varför jag börjat göra såna här grejer i min blogg,
men jag snodde den ur en annan blogg, och nu blev det så...
Endast ett ord är tillåtet.
1. Var är din mobiltelefon?
Sängen
2. Var är din andra hälft?
Fantasin
3. Ditt hår?
Okammat
4. Din mamma?
Bäst
5. Din pappa?
Långhårig
6. Det bästa du vet?
Livsglädje
7. Din dröm inatt?
Homosexuell
8. Din dröm/ditt mål?
Välbefinnande
9. Rummet du är i?
Lillasysters
10. Din hobby?
Kläder
11. Din skräck?
Sjukhus
12. Var vill du vara om 6 år?
Småland!
13. Var var du igår kväll?
Systershus
14. Vad är du inte?
Långsmal
15. En sak du önskar dig?
iPod
16. Var du växte upp?
Småland!
19. Det sista du gjorde?
SMS:ade
20. Dina kläder?
Retro
21. Din TV?
Suger
22. Ditt/dina husdjur?Flera
Döda
23. Din dator?
Favoritpryl
24. Ditt humör?
Svängande
25. Saknar någon?
Ja
26. Din bil?
Obefintlig
27. Något du inte har på dig?
Strumpor
28. Favoritaffär?
Monki
29. Din sommar?
Spelningar
30. Älskar någon?
Flera
31. Favoritfärg?
Grön
32. När skrattade du senast?
Igår
33. När grät du senast?
Idag
Vilken färg har din dag?
eller färglägg ditt liv.
Om man skulle se sitt liv i färger
är nog den här dagen grå.
Mörkt grå.
Fast lite åt brun,
och nästan kladdig.
Samtidigt finns det knivskarpa kanter,
i alla fall på vissa ställen,
och kanske en liten tunn linje med något rött i.
På nåt ställe är färgen alldeles matt,
men till större delen är den blank...
Fast runt om just min färg finns en stark ljus färg,
som försöker ta sig in i det gråbruna murret,
och blanda ut den mörka färgen,
men det går inte så bra idag.
Kanske imorrn...
En tolkning av detta skulle ju kunna bli hysteriskt roligt.
Men den här dagen känns faktiskt precis sådär...
Klockan är väl två...
...men jag kan inte sova. Allt är tyst, man nästan vill att nån i familjen skulle vakna. Hörs det ingenting från barnens rum? Jag tror jag går och tittar. Nej, så bra dom sover gott. Lena har som vanligt sparkat av sin filt, och Jonas sover tungt, med huvet på sin nya racerbil. Det gör nog ont, sådär och så vänder vi på kudden...
Jag förstår inte vad det är som gör det,
men varför är jag vaken nu?
Varför gör man (jag) alltid såhär?
Klockan närmar sig två,
jag sitter uppe med mina dator.
Alla andra (typ) sover.
Det var flera timmar sen jag gjorde nåt vettigt på datorn,
eller ja, vettigt och vettigt, men iaf mer vettigt än
det jag gjort de senaste timmarna i alla fall.
Så varför sover jag inte?
Det är ett mysterium,
men på detta vis gör datorn något mycket märkligt med mig.
Den håller mig vaken länge,
fast den inte ens ger mig något i utbyte.
Biverkningar är att jag inte kommer orka stiga upp så tidigt imorrn,
och det gör iofs inget just imorrn, men andra dagar är det värre.
Undrar när man (jag) hade en normal dygnsrytm sist...
Som sagt, jag fattar inte vad det är.
Men detta händer mig varenda kväll, i princip.
Det är ju stört....
Stick i armen
Eeh ja...
2009 med löftet att göra nya saker,
samt våga göra saker som skrämmer mig,
har ändå börjat ganska bra tycker jag!
Igår stack Fredrik mig i armen.
Jag är asrädd för nålar och blod.
Jag kunde visserligen inte kolla när nålen stacks in,
men jag kollade på mitt äckliga blod,
samt när nålen drogs ur.
En film av denna händelse finns också på facebook.
Eeh ja...
Detta innebär alltså att jag är redo att gå och lämna blod.
När jag kommer tillbaka till Örebro skall jag gå och göra det.
Bra av mig!
The polkapigpie!
En gång i en svunnen tid (i mars 2008) fick jag en kaka bakat till mig.
Den var jättegod!
Något senare (i april 2008) skulle jag baka denna kaka själv.
Och jag skulle bjuda mina kamrater på denna goda kaka.
Självklart hade jag talat mycket gott om kakan,
och självklart blev den totalt misslyckad, av flera anledningar.
Äckligt faktiskt. Och rätt slemmig.
Mitt minne av denna kväll är också att alla tyckte kakan var äcklig,
och att jag blev hånad för att jag misslyckades så.
Dessutom trodde ingen längre att jag var en som kunde baka...
Det finns en lite möjlighet att dessa minnen inte helt och hållet
stämmer överrens med verkligheten, men men...
Ångesten har i alla fall legat över mig sedan april
och jag har febrilt letat efter en av ingredienserna till kakan (marshmalowfluff)
i varenda mataffär som jag besökt sen dess.
För jag verkligen velat ta revasch på denna kaka,
eftersom jag vet att den faktiskt är asgod! Egentligen.
Det var dock först för ett par veckor sedan som jag hittade fluffet
och igår kunde jag äntligen få bjuda på en polkagriskaka, som den ska smaka.
Det känns bra!
Här är en bild:
Och här är ett recept:
Pajdeg
20 småkakor med smak av choklad
2 msk kakao
25 g smält smör
Smet-klet
5 dl vispgrädde
1 burk marshmallowfluff
några droppar pepparmyntsolja
några droppar röd karamellfärg
1 dl polkagrisar + några till dekorering
Chokladsås
125 g mörk choklad
75 g smör
1/2 dl strösocker
1/2 dl sirap
1 nypa salt
1/2 dl vatten
Kör kakor, kakao och smör i en matberedare. Tryck ut smulblandningen i en pajform med höga, löstagbara kanter. Ställ in i frysen.
Vispa grädden och blanda försiktigt med marshmallowfluff och några droppar pepparmyntsolja efter smak. Lägg ungefär en tredjedel av krämen i en separat skål och ställ åt sidan.
Krossa polkagrisarna i en mortel. Blanda ner i den större mängden kräm. Ta ut pajformen ur frysen och bred ut krämen i pajskalet.
Ta resterande kräm och blanda i några droppar karamellfärg. Klicka ut den röda krämen över den vita i formen. Gör med en kniv ett virvlande mönster i krämen.
Ställ in pajen i frysen i minst 5 timmar. Ta fram den 10 - 15 min innan den ska serveras.
Dekorera med polkagrisar.
Blanda ingrediensena till chokladsåsen i en kastrull. Koka upp och rör tills all choklad har smält. Låt småsjuda i ca 10 min eller tills såsen blivit tjock och glansig.
Servera såsen varm eller kall till pajen.
Vem styr?
Överläge..?
Tänk att andra människor har sån makt över en..
Vissa människor påverkar en så grymt mycket,
allt i från personer i höga maktpositioner till "vanligt" folk runt omkring en...
Vissa personerns åsikter, känslor och tankar känns så otroligt viktiga att ta hänsyn till,
och vissa bryr man sig knappt om alls...
Det är klart att människor i maktposition påverkar en,
det är ju oundvikligt.
Men att folk i ens närhet ska påverka är ju inte heller så konstigt.
Egentligen.
Jag vill verkligen tro att jag litar till mig själv,
och det gör jag i många avseenden,
men samtidigt vet jag att det finns massor med människor som påverkar mig.
Deras åsikter om olika saker påverkar mig därför att jag bryr mig om dessa personer.
Det är personer som jag tycker om, som jag kanske ser upp till.
Personer som jag anser vara smarta, ha bra åsikter.
Personer som jag kanske allt som oftast delar samma uppfattning om saker och ting med.
Det är klart att jag bryr mig om vad de tycker!
Och jag tror att det är sunt också.
Att kunna lyssna på andra.
Att kunna ta in andra människor.
För vi är fler i den här världen.
Stå för sig själv, lita på sig själv - Javisst.
Men kunna lyssna på andra,
och faktiskt kanske ändra sig,
tror jag är superviktigt också.
Så därför är det okej att jag påverkas,
men jag vill inte bli styrd!
Mitt 2008
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
- Började träna
- Såg Stevie Wonder
- Var på Åstol
- Pluggade pedagogik och skrev en salstenta
- Började med The Mission
2. Höll du några nyårslöften?
Hade nog inga nyårslöften, men om jag hade några hade de nog med viktnedgång att göra och i så fall har jag kommit en liten bit på vägen.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Inte just mina egna vänner direkt, men jag fick en andra systerson plus att Kajsa & Micke fick barn.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej
5. Vilka länder besökte du?
Norge, faktiskt. Jag tänkte svara nej, men så kom jag ju på att jag faktiskt var i Oslo ett par timmar i somras... En mycket kort visit, men jag var ju faktiskt i Norge!
6. Är det något du saknat 2008 som du vill ha år 2009?
En man, en ny iPod, bättre självförtroende, självdisciplin & en välstädad lägenhet.
7. Vilket datum från året kommer du minnas mest?
Finns massa saker man kommer komma ihåg, kanske dock inte exakta datum, men det måste ju bli 28 februari då jag fick en systerson till.
8. Vilken var din största framgång?
- Jag har börjat träna, ändrat mitt livsstil och hittills gått ner ca 8 kilo.
- Jag fick VG på en kurs på Örebro Universitet...
9. Största misstaget?
Små misstag gör man väl alltid, men det största har jag svårt att säga vad det skulle vara...
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag har haft halsfluss och jag hade sjukt ont i axeln i somras, men inget värre än så...
11. Bästa köpet?
- Mina glasögon!
- Min rosa/mintgröna-jack-tröja
- Mina röda och mina svarta spetsiga skor
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom hyra och mat så är det lätt kläder.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Uppdragen, alltså The Mission har ju verkligen lyst upp vardagen, men förutom det så levde jag otroligt länge på Kirk Franklin-konserten som var magisk.
14. Vilka sånger kommer påminna dig om år 2008?
I'm Yours - Jason Mraz
Jennie Let Me Love You - E.M.D
Hero - Charlotte Perrelli
You Make It Real - James Morrison
17 år - Veronica Maggio
Tvåhundratusen - Eric Gadd
15. Bästa konserten?
Lätt Kirk Franklin på Conventum, även om "Music, Music, Music" på Stockholm Jazz ligger på en stark tvåa. Andra minnesvärda konserter är ju Esperanza Spalding, JazzKamikaze, Deborah Brown, Kullrusk, Wildbird & Peacedrums på Stockholm Jazz, E.M.D på Sävsjöfestivalen och Stevie Wonder i Globen.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Övat mer sång och pluggat mera. Under hösten kunde jag också umgåtts lite mer med folk istället för att gräva ner mig och stanna i min lägenhet som jag gjorde mycket...
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
- Borde spenderat mindre pengar på saker som jag egentligen inte behöver.
- Kollat mindre på TV under hösten.
- Åkt mindre buss, även om jag cyklar mycket.
18. Blev du kär i år?
Ja
19. Favorit program på tv?
Stor i Japan, Andra Avenyn, Grey's Anatomy, Klass 9A (och alltid Debatt)
20. Årets bästa film?
High School Musical 3!
21. Bästa bok du läst under året?
Minns knappt om jag hunnit läsa nån bok utöver höstens kurslittertur, och ur kurslitteraturen var ju helt klart "Det flerstämmiga klassrummet" av Olga Dysthe mest intressant.
22. Största musikaliska upptäckt?
Svårt att säga, har nog inte fått någon såndär magisk upptäckt men Veronica Maggio måste jag nog säga, och Regina Spektor är två bra grejer som jag inte hade koll på innan. Maggio trodde jag att jag avskydde, men hon var ju grymmebra.
23. Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag hade halsfluss så jag låg hemma i min säng hela dagen. Blev dock väckt av Hanna & Alexander på morgonen, de hade bakat polkagriskaka och hade paket till mig. Sen på helgen efter hade jag schlagerparty för det var melodifestival-final.
24. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mindre ångest och mindre stress.
25. Hur skulle du beskriva din stil 2008?
2008 var året då jag bojkottade byxorna och enbart började köra på klänningar och kjolar. Har dessutom på den andra halvan av året försökt att kanske gå tillbaka till en lite mer crazy old-school-Emma-style, gärna åt Retro-hållet.
26. Vad fick dig att må bra?
Uppdragen blev en guldkant i vardagen, speciellt i början. Sommaren var dessutom en sjukt bra och rolig sommar även om den var överstressad också.
27. Vilken kändis var du mest sugen på?
Fabian Kallerdahl
28. Vem saknade du?
Min mamma, för henne träffade jag väldigt lite under hösten framför allt.
29. De bästa nya människorna du träffade?
Svårt att säga, jag har inte direkt lärt känna några helt nya människor så väl i år, men jag har träffat ett par som jag verkligen gillar och som jag tror att jag skulle kunna gilla mycket om jag lärde känna dom lite mer på riktigt. S & R.
30. Dina förväntningar inför 2009? Löften el liknande?
Jag ska våga göra mer nya saker och saker som jag är rädd för att göra. Jag ska till exempel åka till Ryssland, vilket jag tycker är läskigt, men jag ska göra det. Jag ska vara mindre mesig och jag ska tro mer på mig själv. Har också tänkt att fortsätta med att träna och gå ner i vikt, så att jag är på god väg mot ett normalt BMI när 2009 är slut.
2009 - ett crazy år ?
Ibland får även jag bra idéer.
Då blir jag nöjd!
Igår var det nyårsafton (om någon missat det)
och det var både trevligt & roligt.
Jag hade några idéer för denna kväll,
som också genomfördes.
1. Lek-turnering.
Vi var 5 personer som firade ihop.
Alla gjorde varsin tävling/lek som de andra skulle delta i.
Den som vann fick 4 poäng, tvåan fick 3 poäng osv.
Och när alla fem grenar var avklarade så hade givetvis någon vunnit.
Vad vann man då?
Jo, ett pris som min syster köpt åt oss och slagit in,
så att inte ens jag visste vad det var (=kul!)
Det hemliga paketet innehöll veckostrumpor.
Veckostrumpor är alltså 7 par strumpor,
ett par för varje dag i veckan.
Som tur väl var, så vann Jolle.
Den enda i sällskapet som ärligt skulle bli glad för sådan strumpor...
Jag känner själv att - ja, mycket bra idé!
2. Skattjakt!
Skattjakt är en sån där grej som jag är så barnsligt förtjust i.
Jag tycker det är otroligt roligt att göra såna,
och nu fick jag då göra för fyra personer.
Alla fyra fick varsin ledtråd i handen
och sedan gällde det att så fort som möjligt hitta skatten.
Jag hade gjort fyra ledtrådar till varje person,
och alla ledtrådar var på olika ställen.
Men det fanns såklart bara en skatt...
Maria var sjukt engagerad och hon vann också!
(Grattis till korvkaka.)
Även detta var faktiskt en mycket bra idé.
Uppskattat också = kul!
3. Crazy efterrätt.
Den crazy efterrätten som vi gjorde var kanske inte min bästa idé...
Den var inte jättegod, men man ska våga testa nya saker...
Efterrätten var en basilika-pannacotta på chokladbotten.
Och man kan väl säga såhär; basilika ska vara i mat, inte i efterrätt...
Men, till efterrätten hade vi även ett efterrättsvin
och både det och själva efterrätten var lite nytt för oss,
varför denna afton blev Symbolernas afton!
Eeh.. Ja... Typ...
Vi valde att äta efterrätten med tillhörande vin efter tolvslaget.
Detta som en symbol på att det nya året, år 2009,
ska bli ett år då vi vågar testa nya saker,
ett år då man kankse lutar sig lite längre fram över kanten...
För, man ångrar oftast inte saker man gjort,
utan man ångrar de saker man inte gjort!
Och idag på morgonen bjöd 2009 på ett vackert vinterväder
som för att rikitgt välkomna oss till det nya året.
2009, here I am!
16.15 - Jag anländer till "festlokalen" och förbereder för skattjakt.
17.20 - Emma, Maria & Jolle anlsluter.
17.30 - Emma & Jolle åker tillbaka till Stockaryd och hämtar fläskfilé och bacon som Maria glömt att packa ner, medan Maria börjar med maten och jag börjar med efterrrätten.
17.40 - Sara anländer, och hon hjälper till med maten. Emma & Jolle kommer så småningom tillbaka.
18.45 - En propp går, Jolle lånar nya hos Skoogaluarna (grannarna)
19.00 - Första leken genomförs och vinnes av Sara.
19.20 - Förrätt ätes. Se meny nedan.
19.45 - Huvudrätt ätes Se meny nedan.
20.10 - Andra leken genomförs och vinnes av Jolle.
20.35 - Tredje leken genomförs och vinnes av Maria.
20.50 - Fjärde leken genomförs och vinnes av Jolle.
21.15 - Femte leken genomförs och vinnes av Maria. Sedan följde prisutdelning på detta. Kan tillägga att jag, trots att det såg dålig ut för mig nu, faktiskt kom på delad andraplats.
22.00 - Skattjakt! Hysteriskt spring genom huset och Maria vinner en korvkaka.
22.40 - Soffhäng och 2008-frågor (kommer i nästa blogginlägg)
23.50 - Vi går ut med champangeflaska och glas. Snyltar på grannarnas fyrverkerier, håller på att frysa ihjäl, skålar och säger Gott nytt år!
00.30 - Efterrätt ätes. Se meny nedan.
01.15 - Vi fortsätter med 2008-frågor.
02.15 - Vi sjunger karaoke men utan fungerande mick eftersom det inte gick att få att fungera. Emma somnar i soffan.
04.20 - Vi spelar Tabu. Jag och Sara förlorara mot Jolle & Maria (dom fuskade...)
06.10 - Vi går och lägger oss.
Förrätt
Skagentoast
Huvudrätt
Baconinlindad fläskfilé fylld med fetaost och basilika & Potatisgratäng
Efterrätt
Basilikapannacotta på chokladbotten med ringlad sirap och hallon som dekoration
