EmmaPQ

Samvetet är en ganska konstig sak. Det är en sorts abstrakt känsla som ändå yttrar sig fysiskt. Det är väl i sig inte så ovanligt (kärlek, nervositet, ilska etc.) men ändå grymt konstigt. Att en känsla kan påverka ens handlingar, ja till och med styra dom. Samvetet ska ju vara som en slags moralförmyndare som utlöses när vi gör något som inte är rätt och pekar på den rätta vägen. Men vad är då den rätta vägen och hur ska samvetet veta det? I Pinocchio får denna lilla träpojke ett samvete i form av en syrsa som hela tiden berättade vad som är rätt respektive fel. Kanske vore nåt?

Föds man med ett samvete?
Nja, det är kanske inte så troligt att det finns en fet moralkaka ilagd i oss men förmågan att känna samvete finns nog där. Eller empati som går hand i hand med samvetet. Förmågan att känna något för någon annan.

Men om samvetet nu har den funktionen att berätta för mig när jag gör fel och att den är färgad av den kultur och den uppfostran man har, så borde man kanske känna av den mer. Vissa saker bryr man sig helt enkelt inte om. Hur kommer det sig att man inte får dåligt samvete när man köper onödiga teknikprylar istället för att skänka pengarna till något av alla de barn i världen som lever i missär? Nä istället blir jag lycklig av att köpa prylar. Suspekt.

Man kan även tänka sig att samvetet borde följa lagen och jag anser att man alltid ska följa den lag man gemensamt kommit överens om i ett samhälle. Tycker man inte om den så är det inte rätt väg att gå genom att bryta den och skita i den utan man får påverka politiskt om man vill ha en ändring. Men följer jag detta? Nje... Här kommer mitt dåliga samvete:

Nerladdning av musik och film. Nu kanske någon tänker "Herregud vad löjlig denna kille är... Har han sålt sin manlighet på tradera kanske? Det är väl inte så farligt. Det gör ju alla" (om någon nu tänkte just exakt denna tanke så kan ni maila mig. Vore lite kul). Exakt! Många gör det men det gör det knappats till rätt. Det är fel enligt "Svea rikes lag" och den förespråkar jag att man ska följa. Detta gnager mig lite. Inte så mycket men lite. Tack och lov så finns det olika sätt att dämpa sitt dåliga samvete och till och med kväva det. 

- Musik är min hobby. Jag konsumerar musik i grymt stor utsträckning och skulle jag betala så skulle jag inte kunna ha denna hobby. Ett slags "det är synd om mig" -argument alltså.

- Internet är en fantastisk grej. Där finns allt. Man kan nå nästan alla. Det glöms oftast bort att youtube, nerladdning och allt som finns där, är ett otroligt stort fönster för artister. De få så mycket publicitet och kan nå ut till allt fler sjukt mycket enklare än för bara 10 år sedan. Detta görs att de spelas mer på radio, används i filmer/serier, reklam, försäljning av egna produkter ökar, konserter blir mer besökta osv. Britney Spears har aldrig tjänat såhär mycket som hon gör just nu. Ett slags "jag gör artisterna en tjänst" -argument.

- När jag tänker på hur många skivor jag köpte innan jag började ladda ner så låg det kanske på 10 skivor på ett år. Max alltså. Visserligen var jag mindre då men man köpte bara sånt man visste att man skulle tycka om. Nu laddar jag ner allt möjligt bara för att se om det ev. kan vara bra musik. Det är inte många av alla album jag laddar ner som jag skulle ha gått och köpt. Där med så förlorar inte dessa artister på min nerladdning. De skulle ju inte fått några pengar ändå. De tjänar på det för de får synas. Ett "de förlorar inget" -argument. 

Och såhär kan det fortsätta, men ändå känner jag ibland att det inte är helt okej. De små aktörerna som svensk jazz far väldigt illa av nerladdning. De kan inte leva på sin musik. Det kanske är för dem mitt samvete gnager på min kropp. 

Vem styr samvetet? Jag? Nja, i så fall skulle man lagt ner det för länge sen. Andra? Nja, det är grymt mycket man skiter i som andra tycker är rätt och fel. Samvetet är en grymt suspekt sak som kan få en att må skit helt enkelt.
Life is a bitch!