Väntrummet

2009.06.07 kl:23.55

Och jag bara väntar...


Hela den här sommaren känns bara som en sjukt lång väntan.
Som att sitta vädigt länge i ett väntrum.
Man kan ju inte påbörja att göra något, för man vet aldrig när man blir avbruten.
Men dessutom kan man inte göra något dels av den anledningen att det är ett väntrum,
det är kallt, stelt och otrevligt.
Och dels för att det man väntar på kanske ska förändra något.
Man väntar på att få må bättre. Dessutom sitter man där ensam i väntrummet.
Och sitter det några fler där så pratar man ju inte med dom...

Hela denna sommaren är som att sitta i ett väntrum.
Jag väntar på hösten, för då ska jag träffa en läkare som kanske ska avgöra
om jag ska få träffa en psykolog eller inte.
Mitt enda hopp är att jag ska få det.
Annars vet jag inte hur det ska gå med mig.

Ibland behöver jag bara prata med någon, som nu,
men idag har jag känt mig mer ensam än någonsin...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0