EmmaPQ

2009.06.03 kl:03.18

Emma Monotom.

Ikväll var det vårbal/sittning på Musikhögskolan.
Det var trevligt, men det är inte dit jag ska komma.
Jag ska komma till sånghäftena.
Sådana bör finnas på en tillställning likt denna och
det fanns det tack vare Joel. Heja!
I alla fall, dessa sånghäften hade skrivits ut
på 130 stycken A4 och varje papper skulle vikas två gånger,
så att det blev tre delar på pappret.

När denna uppgift skulle delas ut var jag den första
(och enda) att frivilligt anmäla mig.
Alltså, jag ville vika dessa sånghäften.
Jag tycker sånt är kul.

Sådana saker som andra tycker är otroligt tråkiga,
monotoma saker, kan jag tycka är skitroliga.
Skitroliga kanske är att ta i,
men jag har verkligen inget alls emot att vika 130 A4-sidor.
Jag gör det gärna, med andra ord.

Jag har vikt, klippt, skrivit på, osv, på så mycket mer än 130
papper, kort, kuvert, sidor i mina dagar, så det var ju en bit kaka...


Dock är jag ganska förundrad över att jag tycker sånt är så kul.
Hur kan jag tycka det egentligen?

Ja, det funderade jag faktiskt över när jag satt där och vek.
Tror att det dels kan ha att göra med att jag gillar perfektion när det
gäller sådana där saker, och då är det alltid bäst att göra det själv.
Det är nog också så att jag tycker det är en avkopplande grej.
Man behöver ju inte tänka, inte anstränga sig nåt vidare,
det är bara att sitta där och vika.
Samtidigt kan man inte göra något annat.
Man är alltså ledig, fast man jobbar.
Det kanske är därför.
Vad vet jag...?
Jag vet bara att jag tycker det är roligt.