Aldrig nöjd
2008.11.01 kl:19.05
Missnöjd.
...eller?
Man är ju aldrig nöjd alltså,
vilket är ganska stört.
Men man längtar liksom alltid till nåt annat...
Iaf jag.
Ett klockrent exempel är att jag verkligen längtade efter VFU förut,
innan VFU-perioden, då vi hade massor med plugg.
Det skulle bli grymt skönt att slippa seminarium, föreläsningar
och en massa äcklig & jobbig kurslitteratur.
Men VFU:n var ju mest långtråkig och jobbig med
sjukt tidiga morgnar, långa dagar och jobbiga samt dyra bussresor.
Så det tröttnade man ju snabbt på och det tog inte lång tid
innan jag verkligen längtade tillbaka till pluggandet igen.
Och nu, ja, det är ju halvkul att vi ska ha tenta nästa lördag...
(Trots att jag faktiskt just nu tycker att plugg är bättre än VFU...)
Men hur kan man vara så missnöjd med sin situation hela tiden?
Och samma sak i våras.
Sjukt trött på pluggandet, fruktansvärt gött att det blev sommar.
Man tänkte att det är ju gött att jobba lite.
Slippa plugga och när man kommer hem från jobbet är man ledig...
Men det dröjde ju inte många timmar förrän man var sjukligt trött
på det där tråkiga jobbandet med ännu tidigare morgnar än under VFU:n...
Men det är väl iofs inte så att jag hela tiden är missnöjd med min tillvaro.
Verkligen inte!
Jag får ju göra det jag gillar & det jag vill.
Plus att jag hade en grymt bra sommar.
Och jag har inget att klaga på i det stora,
men då blir det istället att man klagar på smågrejer...
Illa,
egentligen.
Jag har det bra.
Jag borde vara nöjd!
