EmmaPQ

Var sak har sin tid, som sagt...  

Men inga timmar, inga minuter och ingen ork för att faktiskt kunna skriva ner dom.

Men, jag tror kanske det blir bättre sen. Sen i Örebro.

Förhoppningsvis blir faktiskt allt bra. Det verkar liksom som att alla små och stora

hinder faktiskt går att komma förbi, som att alla små pusselbitar till slut hittar sin plats...

Saker jag trodde var olösliga, gick helt plötsligt att lösa. Lite till måste jag kämpa,

men det ska gå...

Jag tror verkligen på mig i Örebro i höst. Det kommer bli bra, det måste bli bra!

Jag vill att det ska bli bra, jag vill vara där och jag vill plugga. Jag har fått suget tillbaka.

Äntligen!

Jag längtar dit nu. Jag längtar efter Joybells och att sjunga gospel igen.

Jag längtar efter musikhögskolan, efter övningsrummen, efter riktiga pianon och efter

människorna. Jag längtar efter staden och jag längtar efter att bo ensam! Att själv få

välja vilken mat jag ska äta och när, att kunna göra exakt vad jag vill, när jag vill.

Att kunna vara ensam när jag vill. Jag har verkligen bott superbra hos min syster, och

jag klagar absolut inte, men jag tror att tiden är inne för mig nu. För mig i Örebro.

Var sak har sin tid.

Jag längtar även efter min symaskin, och efter ett lapptäcke.

Kanske blir mina planer lite för stora när jag bara kan gå och tänka på lapptäcken

i all evighet utan att ens kunna börja sy, men någon gång ska jag sy ett sånt här;

Även om det kanske vore dumt att börja min lappteknikskarriär med ett såhär stort projekt,

då det antagligen skulle ta mig tre år att bli klar...

Men, ett och annat kuddfodral och ett par gardiner ska i alla fall sys när jag kommer till Örebro!

Tyger har jag handlat en hel del under året, men man kan aldrig få för mycket... Tror jag...

Om mindre än en vecka är jag återigen Örebro-bo och det kommer bli så fint!