Ibland måste det ut...

2008.10.23 kl:00.02


Svordomar...

Det är verkligen konstigt det här med svordomar.
Jag försöker att svära så lite som möjligt,
och jag gör det väldigt, väldigt sällan,
men ibland, ibland ramlar något fult ord ur munnen på mig.

Och ibland är man (jag) i så sjukt stort behov av att svära.
Om jag är arg
eller ledsen
eller skitsur
eller riktigt besviken på någon eller något
eller om jag råkar ha sönder något eller så...
Men mest är det vid upprörda känslor.

Det är som att hela kroppen skriker efter att få ur sig en svordom,
för då känns det lite, lite bättre.
Det är väl lite som att få reaktionen att man vill slå sönder något,
eller åtminstone slå eller sparka på något.
Sån kan jag också bli ibland.

Men jag tycker det är så knäppt att ett visst ord har sån betydelse.
Varför skulle man får ur sig mer av dom dåliga känslorna för att man sa en svordom
istället för ett svordomssubstitut, till exempel fy tusan eller för schöön...
Men sanningen är att för mig funkar det inte alls på samma sätt.

Oftast går det att vänta ut,
men kommer "måste-svära-känslan",
då går det inte för sig med några "fy tusan".
Så är det bara.

Jag svor innan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0