Men jag är inte bitter
Två störiga och halvjobbiga grejer nu.
I helgen fick jag mejl där det stod att min sångpedagog skulle gå ner i tjänst,
den mesta av hans sångundervisning skulle ersättas med vikarier
och att vi som fått detta mejl skulle ha en annan snubbe.
Det känns ju piss helt enkelt.
Inte kul alls.
Så vad jag nyss gjort är att skicka mejl till snubben med koll på Musikhögskolan
och försökt argumentera för att jag ska få fortsätta ha min gamla.
Det är verkligen inte jag att göra så.
I vanliga fall brukar jag bara finna mig i hur det är, och vara sur i smyg.
Men det här gjorde mig
och framför allt tappade jag lusten till att sjunga.
Så jag kunde inte låta det vara utan att ens försöka.
Det är kanske lite fjantigt, men jag har verkligen tyckt att sånglektionerna varit så otroligt bra,
och eftersom jag hade honom förra året och valde att ha honom även i år känns det helt enkelt piss.
Det är verkligen skitjobbigt att börja om på nytt, med en helt ny person,
och som man kanske bara kommer ha denna terminen ut.
Om jag hade vetat om detta (vilket kanske ingen gjorde, eftersom det verkar som att det kommit ganska plötsligt)
så hade jag ju kunnat välja att ha någon av de andra läraran på musikhögskolan,
som jag ändå har jobbat med och som vet vart jag är, och som känner mig.
Istället för att behöva börja om på nytt.
Jag har verkligen längtat efter att få börja med sången på riktigt igen, men nu är lusten som bortblåst.
Ja, och vikarien kanske är skitbra. Absolut.
Men det är liksom inte det det handlar om...
- - -
Och svaret kom.
Han är rätt snabb på att svara på mejl iaf, snubben på Musikhögskolan.
Fanns dock ingen möjlighet att ha kvar sångpedden, så allt jag har att säga är inga vackra ord...
Så jag besparar er dom.
Fick äntligen tag i min VFU-handledare igår, VFU:n börjar nästa vecka, och hon säger att
"nej, du ska få en ny handledare, dom ska mejla dej om det,
för jag har fått två andra från musikhögskolan också,
och jag kan inte ha 3 stycken".
Nähä. Så nu ska jag försöka få tag i den nya handledaren och hinna träffa den innan nästa vecka.
Jag betvivlar dessutom att den andra är musiklärare eftersom det antagligen inte är
världens största skola har dom nog inte mer än en musiklärare och grejen var ju att vi
musikhögskolestudenter faktiskt hade ett visst antal platser hos musiklärare att söka.
Så ja, nu får jag väl göra min VFU hos nån mattelärare i högstadiet eller nåt. Kul.
Men jag är inte bitter.
