EmmaPQ

2009.06.10 kl:03.07

Nej, jag bara lånar den lite...

Ett visst vemod kommer över mig när jag städar och packar inför
sommarens "flytt" hem till Småland. Det blir nästan som en flytt
eftersom jag kommer vara Smålänning i nästan tre månader nu...

Jag blir både vemodig och sentimental när jag packar och tänker på att livet här i
pluggstaden egentligen bara är en parentes i livet. Det känns så, och det känns
som att de flesta ser det så. De flesta jag känner här, har åkt "hem" över sommaren.
Det är nästan ingen kvar här och livet här finns liksom bara till för att man ska skaffa
sig en utbildning. Det är inte direkt ett val man gjort, att man flyttat till Örebro för att man
vill bo just i Örebro. Det är ju bara för att utbildningen finns här och för att man kom in här.
När vi är färdigutbildade lär ju inte många stanna kvar här. Kanske flyttar man inte
"hem" igen, men troligtvis någon annanstans.
Livet här är bara en stor parentes.

Ändå är det mitt liv nu. Det är här jag bor större delen av året. Det är hit jag får min post,
det är här jag går och röstar. Här har jag vänner - folk som delar mina intressen.
Här firar jag min födelsedag, här storhandlar jag, här gråter jag, här lär jag mig saker,
här skrattar jag, här sover jag och här är jag vaken. Här har jag en egen lägenhet, här
har jag köpt en cykel som jag cyklar på, här går jag på BIO, här har jag lektioner, här går
jag på konserter, här blir jag bättre, här utvecklas jag, här sjunger jag i gospelkör. Här
förändras jag och här ger saker och ting avtryck på mig.
Det är här jag bor och lever. 
Det här är min stad, men det känns inte så. Det känns som att jag bara lånar den.
För jag kommer aldrig bli en Örebroare. Jag är för alltid en Smålänning.
Men jag bävar för den dagen då jag är färdigutbildad och ska flytta ifrån det här stället,
som alla andra också kommer göra...

Tack och lov är det tre år kvar tills dess...