Julklappar!
2010.12.24 kl:01.01
Julen är här...
Nu är äntligen alla julklappar inslagna...
Det tog sin lilla tid, men jag är väl inte direkt känd
för att hafsa ihop såna här saker på fem minuter...
GOD JUL!
Pepparkaksbyn
2010.12.19 kl:13.10
PEPPARKAKSBYN
Årets pepparkaksprojekt blev alltså en pepparkasby.
Och jag lät faktiskt syskonbarn vara med på ett hörn...
Något motvilligt till en början, men det kändes ändå bra när
William sa: "Det är så fint så jag nästan börjar gråta"...
Nattliga aktiviteter
2010.12.18 kl:01.25
För att ignorera allt annat...
Spenderar natten med att lyssna på Musikhjälpen, läsa Harry Potter
och senare sova och förhoppningsvis drömma trevliga drömmar.
Alla sakerna är utmärkta för att slippa tänka på livet, framtiden,
dåtiden och nutiden. Att slippa fundera och grubbla.
Ibland är jag sjukt tacksam över att jag verkligen kan gå in i något,
(för närvarande Harry Potter) och leva mig in i det så pass att allt
annat inte spelar någon roll. Tror att mina månader med Rederiet-
tittande hade lite samma funktion och att jag nu varit tvungen att
hitta ett subsitut. Musikhjälpen är utmärkt där, men det varar ju
dock inte för evigt...
Måste nog börja planera för vad som ska ta all min uppmärksamhet
efter Harry-böckerna. Vad som kan trötta ut mig så pass att jag somnar
så fort jag lägger huvudet på kudden...
Man kan ju inte läsa om H.P i all evighet. Eller tja... Det kan man ju.
Att bli vuxen
2010.12.14 kl:23.02
Och att ha kläder för väder...
Nu har jag gjort det. Jag har gett efter för vintern!
Jag går numera i kängor, modell sådär snygg.
Jag undrar om detta har tagit mig ett snäpp närme vuxenlivet...?
Det känns väldigt vuxet att låta funktion gå före snygghet.
Förra året gjorde jag ändå ett allvarligt försök, jag tänkte slå på stort
och köpa ett par riktiga vinterskor. (Tidigare vinterskodon har bestått
av tygskor med raggsockor, sådär varmt och sådär torrt.) I alla fall
så tröttnade jag förra året som vanligt på det här med att skor
som är funktionella alltid är fula, det är då ganska svårt att hitta
skor som man vill köpa, men jag lyckades faktiskt. Hittade ett par
fina, fodrade stövlar för en tusenlapp eller så.
Det var dock ett dåligt köp. Stövlarna var kalla och stövlarna var hala
och fick mig att trilla flertalet gånger. Dessutom var dom redan innan
vintern var slut trasiga! Inte okej!
Så, nu i denna tid med många minusgrader, mycket snö och en väldigt
liten skobudget har jag helt enkelt fått ge upp. Jag tog emot mammas
gåva; ett par kängor hon inte använder och idag är jag så mycket
torrare och varmare om fötterna än igår. Så, är det värt det?
Ja, det tror jag faktiskt...
Det perfekta livet
2010.12.13 kl:23.55
Lucia och släckta ljus
Det är ganska spännande att det är besökare dagligen på den här bloggen,
trots att mitt senaste inlägg skrevs för tre månader sedan...
Har flertalet gånger funderat på att kanske börja blogga igen,
men det finns ingen lust, ingen inspiration, ingen ork. Ingenting.
Eller åtminstone inget positivt.
Men det kanske är just det jag ska skriva om, eller kanske just därför jag
ska skriva. det var väl därför jag startade bloggen, för att skriva det jag
ville och inte det andra ville läsa. Eller rättare sagt det man vill visa för andra.
Jag är så sjukt trött på facebookstatusen i glorifierande syfte.
Det finns numera två sätt att använda sin facebookstatus på.
Ett; att visa på hur dåligt man mår. Två; att visa på hur bra liv
man lever. Min upplevelse är att nummer två är absolut vanligast...
Det är småbarnsföräldrar och studenter och övriga som enbart skriver
hur fantastiskt livet är, hur fina deras barn är, hur fantastiskt det är
att vara förälder, hur otroligt uppskattade deras fantastiskt vackra
vänner är, hur GOTT det är att dricka kaffe i soffan och bara få pusta
ut i sju minuter. För det är dessutom mycket viktigt att visa på hur aktiv
man är. Har man en ledig kväll måste man ju givetvis göra något mycket
vettigt av denna. Det är inte okej att bara vara. Rada gärna upp så
så mycket som möjligt som hunnits med under en och samma dag...
Jag är så otroligt trött på att läsa om den där positiviteten som absolut inte
kan vara äkta, eller kan den? Jag vet inte längre. Det kanske bara är så
att jag själv är alldeles för bitter och trött på ångestlivet, men jag har ändå
ingen lust att fläka ut det på facebook. Faktiskt lika lite lust som jag har att
låtsas som att allt är superbra bara för att det ska se bra ut, eller vilken
anledningen nu kan tänkas vara. (Dock behöves en ventil, någonstans att få
ur sig det jobbiga, negativa och bittra. Och vart den ventilen finns i mitt liv
vet jag inte riktigt just nu, men jag får fortsätta leta...)
Det spelar faktiskt ingen roll vad folk säger, jag är övertygad om att alla har
det jobbigt ibland, att småbarnsföräldrar blir supertrötta på sina barn när dom
vaknar för fjärde gången på natten, spiller sitt tredje glas mjölk på en måltid
eller kissar ner sig två gånger på en tretimmarsperiod. Sen har jag förståelse
för att man kanske inte vill skriva om allt jobbigt på facebook, men jag är
bara så oerhört trött på det fejkade superlyckliga, perfekta livet.
Ge mig lite verklighet!
