Det perfekta livet
2010.12.13 kl:23.55
Lucia och släckta ljus
Det är ganska spännande att det är besökare dagligen på den här bloggen,
trots att mitt senaste inlägg skrevs för tre månader sedan...
Har flertalet gånger funderat på att kanske börja blogga igen,
men det finns ingen lust, ingen inspiration, ingen ork. Ingenting.
Eller åtminstone inget positivt.
Men det kanske är just det jag ska skriva om, eller kanske just därför jag
ska skriva. det var väl därför jag startade bloggen, för att skriva det jag
ville och inte det andra ville läsa. Eller rättare sagt det man vill visa för andra.
Jag är så sjukt trött på facebookstatusen i glorifierande syfte.
Det finns numera två sätt att använda sin facebookstatus på.
Ett; att visa på hur dåligt man mår. Två; att visa på hur bra liv
man lever. Min upplevelse är att nummer två är absolut vanligast...
Det är småbarnsföräldrar och studenter och övriga som enbart skriver
hur fantastiskt livet är, hur fina deras barn är, hur fantastiskt det är
att vara förälder, hur otroligt uppskattade deras fantastiskt vackra
vänner är, hur GOTT det är att dricka kaffe i soffan och bara få pusta
ut i sju minuter. För det är dessutom mycket viktigt att visa på hur aktiv
man är. Har man en ledig kväll måste man ju givetvis göra något mycket
vettigt av denna. Det är inte okej att bara vara. Rada gärna upp så
så mycket som möjligt som hunnits med under en och samma dag...
Jag är så otroligt trött på att läsa om den där positiviteten som absolut inte
kan vara äkta, eller kan den? Jag vet inte längre. Det kanske bara är så
att jag själv är alldeles för bitter och trött på ångestlivet, men jag har ändå
ingen lust att fläka ut det på facebook. Faktiskt lika lite lust som jag har att
låtsas som att allt är superbra bara för att det ska se bra ut, eller vilken
anledningen nu kan tänkas vara. (Dock behöves en ventil, någonstans att få
ur sig det jobbiga, negativa och bittra. Och vart den ventilen finns i mitt liv
vet jag inte riktigt just nu, men jag får fortsätta leta...)
Det spelar faktiskt ingen roll vad folk säger, jag är övertygad om att alla har
det jobbigt ibland, att småbarnsföräldrar blir supertrötta på sina barn när dom
vaknar för fjärde gången på natten, spiller sitt tredje glas mjölk på en måltid
eller kissar ner sig två gånger på en tretimmarsperiod. Sen har jag förståelse
för att man kanske inte vill skriva om allt jobbigt på facebook, men jag är
bara så oerhört trött på det fejkade superlyckliga, perfekta livet.
Ge mig lite verklighet!
Kommentarer
Postat av: Hanna
finns inte så mycket verklighet längre tror jag, bara statusar.
Postat av: Malin
Jag tror inte ett dugg på att folk alltid har ett sånt fantastiskt och aktivt liv. Det verkar ju lite konstigt.. Jag brukar använda statusen för att få hjälp med saker ibland, typ steganalys eller nåt :P
Klart du ska blogga mera, jag gillart! Och jag har dig på bloglovin, så jag behöver inte kika in i onödan heller, haha :P
Trackback
