Adjö!
2011.08.24 kl: 17.35
Jaha, jag har funderat lite och kommit fram till att tiden för emmapq.blogg.se är över.
Var sak har sin tid, som sagt...
Jag har dock skapat en ny blogg, adressen till den kan den som vill få av mig.
Antingen är man vän med mig på facebook och kollar in länkarna där, antingen
så kommenterar man här och lämnar sin mailadress eller så mailar man till mig;
Tack för mig, just här, just nu.
Vi ses på andra sidan.
Gospel, lapptäcken och övningsrum...
2011.08.23 kl:23.32
Har haft hundra saker jag velat blogga om, minst.
Men inga timmar, inga minuter och ingen ork för att faktiskt kunna skriva ner dom.
Men, jag tror kanske det blir bättre sen. Sen i Örebro.
Förhoppningsvis blir faktiskt allt bra. Det verkar liksom som att alla små och stora
hinder faktiskt går att komma förbi, som att alla små pusselbitar till slut hittar sin plats...
Saker jag trodde var olösliga, gick helt plötsligt att lösa. Lite till måste jag kämpa,
men det ska gå...
Jag tror verkligen på mig i Örebro i höst. Det kommer bli bra, det måste bli bra!
Jag vill att det ska bli bra, jag vill vara där och jag vill plugga. Jag har fått suget tillbaka.
Äntligen!
Jag längtar dit nu. Jag längtar efter Joybells och att sjunga gospel igen.
Jag längtar efter musikhögskolan, efter övningsrummen, efter riktiga pianon och efter
människorna. Jag längtar efter staden och jag längtar efter att bo ensam! Att själv få
välja vilken mat jag ska äta och när, att kunna göra exakt vad jag vill, när jag vill.
Att kunna vara ensam när jag vill. Jag har verkligen bott superbra hos min syster, och
jag klagar absolut inte, men jag tror att tiden är inne för mig nu. För mig i Örebro.
Var sak har sin tid.
Jag längtar även efter min symaskin, och efter ett lapptäcke.
Kanske blir mina planer lite för stora när jag bara kan gå och tänka på lapptäcken
i all evighet utan att ens kunna börja sy, men någon gång ska jag sy ett sånt här;
Även om det kanske vore dumt att börja min lappteknikskarriär med ett såhär stort projekt,
då det antagligen skulle ta mig tre år att bli klar...
Har lånat bilden från www.nusse.nu (hon syr hur fina saker som helst!)
Men, ett och annat kuddfodral och ett par gardiner ska i alla fall sys när jag kommer till Örebro!
Tyger har jag handlat en hel del under året, men man kan aldrig få för mycket... Tror jag...
Om mindre än en vecka är jag återigen Örebro-bo och det kommer bli så fint!
Berörd på utsidan eller insidan?
2011.07.23 kl:18.25
All skit som händer i världen...
Jag tänkte skriva något i stil med "om man skulle ta och cykla till affären mellan regnskurarna" på min facebookstatus, men det kändes alldeles för smaklöst att skriva något så allmänt med tanke på vad som hänt i Norge. Det kändes som att jag skulle uppfattas som okänslig.
Å andra sidan tycker jag att det känns ganska skevt och faktiskt lite äckligt att lägga en norsk flagga på profilbilden, gå med i en facebookgrupp eller skriva något meningslöst på sin status. Det tjänar ingenting till och det blir snarast ett sätt att visa för andra att man känner med Norge, ett sätt att visa utåt att man minsann är så upprörd som man bör vara. Jag har ägnat halva dagen åt nyhetssändningar, läst artiklar, kollat bilder, filmer och intervjuer. Jag är ju knappast mindre berörd eller mindre engagerad för att jag inte sätter en norsk flagga som profilbild på facebook... Det enda jag kan göra just nu är ju faktiskt att följa med i vad som händer och varför det hänt.
Samtidigt måste jag ju gå till affären och handla, jag måste ju äta mat även idag. Det måste jag alla dagar. Vad som än händer i olika delar av världen så fortsätter ju livet runt omkring, även om det inte känns så för de inblandade. Så att jag i princip har dåligt samvete för att jag bara kan ta cykeln till affären idag, precis som igår och i förrgår är också en skev grej...
Det händer oerhört hemska saker i världen, hela tiden. Vi har t.ex. en svältkatastrof utan dess like, men självklart känns allt mer ju närme det kommer oss... På ett sätt är det helt förståeligt, på ett annat sätt tycker jag det är sjukt och vidrigt. Men det är för mycket som händer, man blir helt avtrubbad. Jag erkänner att jag inte kunde ta in vad som faktiskt hänt i förrän jag såg bilder och filmer på skadade människor och förödelsen i centrala Oslo... Men det handlar om avtrubbning och det är hemskt. Men någon stans måste jag sätta en gräns för hur mycket jag kan ta in och bli berörd av, annars kommer jag gå sönder av ångest för vilken värld vi lever i...
All skit som händer i världen...
Jag tänkte skriva något i stil med "om man skulle ta och cykla till affären mellan regnskurarna" på min facebookstatus, men det kändes alldeles för smaklöst att skriva något så allmänt med tanke på vad som hänt i Norge. Det kändes som att jag skulle uppfattas som okänslig.
Å andra sidan tycker jag att det känns ganska skevt och faktiskt lite äckligt att lägga en norsk flagga på profilbilden, gå med i en facebookgrupp eller skriva något meningslöst på sin status. Det tjänar ingenting till och det blir snarast ett sätt att visa för andra att man känner med Norge, ett sätt att visa utåt att man minsann är så upprörd som man bör vara. Jag har ägnat halva dagen åt nyhetssändningar, läst artiklar, kollat bilder, filmer och intervjuer. Jag är ju knappast mindre berörd eller mindre engagerad för att jag inte sätter en norsk flagga som profilbild på facebook... Det enda jag kan göra just nu är ju faktiskt att följa med i vad som händer och varför det hänt.
Samtidigt måste jag ju gå till affären och handla, jag måste ju äta mat även idag. Det måste jag alla dagar. Vad som än händer i olika delar av världen så fortsätter ju livet runt omkring, även om det inte känns så för de inblandade. Så att jag i princip har dåligt samvete för att jag bara kan ta cykeln till affären idag, precis som igår och i förrgår är också en skev grej...
Det händer oerhört hemska saker i världen, hela tiden. Vi har t.ex. en svältkatastrof utan dess like, men självklart känns allt mer ju närme det kommer oss... På ett sätt är det helt förståeligt, på ett annat sätt tycker jag det är sjukt och vidrigt. Men det är för mycket som händer, man blir helt avtrubbad. Jag erkänner att jag inte kunde ta in vad som faktiskt hänt i förrän jag såg bilder och filmer på skadade människor och förödelsen i centrala Oslo... Men det handlar om avtrubbning och det är hemskt. Men någon stans måste jag sätta en gräns för hur mycket jag kan ta in och bli berörd av, annars kommer jag gå sönder av ångest för vilken värld vi lever i...
BL
2011.06.08 kl:20.33
Jag hade tänkt att bli smal...
Jag hade tänkt att bli smal...
Ända sedan Biggest Loser Sverige visades på TV4 tänkte jag att om det blir en
ny säsong ska jag banne mig söka! Jag kollade på TV4:s hemsida med jämna
mellanrum, och till slut kom det faktiskt upp lite information om att de behövde
nya deltagare till en ny säsong.
Sagt och gjort, jag sökte. Och igår ringde de upp mig. Men, jag kan ju inte vara
med!! Inspelningarna är mellan 8 augusti och 28 oktober. Ska jag börja plugga
igen finns ingen chans att vara borta ända till slutet av oktober.
Dessutom har jag inte ens en säkrad plats kvar om jag inte börjar plugga i höst.
Så det går ju verkligen inte, jag vill verkligen bli klar med min utbildning och
hela min framtid hänger ju på den...
Men stor suck! Jag hade ju kunnat när som helst under det här det senaste året...
Nej, jag är inte lite bitter över detta...
Tänk att väga sig i TV, det vore nog den allra bästa motivationen.
Snart är det över...
2011.06.02 kl:14.02
Gjorde ett test på bigbrother.se...
Och mitt restultat... Jag säger inget, så har jag inget sagt.
Sjukhusveckan
2011.04.23 kl:01.17
Sjukaste veckan.
Tre dagar - tre familjemedlemmar på sjukhus...
Onsdag - Mormor sätter en matbit i halsen, kan inte svälja något alls och får åka in akut.
Torsdag - Jag, den minst farliga skadan kanske, får superduperproblem med axeln. Kan
inte jobba, kan inte röra armen, kan inte sova, kan inte klä på mig... Får åka till läkare.
Fredag - Systersonen får åka in akut med ambulans efter att druckit lampolja...
Mormor är hemma och okej, systerson är kvar på sjukhus men verkar okej
och jag har fått kortisonsputa plus att jag knarkar värktabletter...
Herre min je.
Tystnaden som uppstår...
2011.04.14 kl:21.07
...när man stänger av köksfläkten efter lång tids matlagning.
Tystnaden som uppstår när man stänger av en dator efter lång tids användande
är en väldigt speciell tystnad, en grov tystnad. Detta gäller även när man stänger
av fläkten efter lång tids matlagning.
Det blir så otroligt tyst.
Scenario 1.
Man tror att det är tyst när man slutat steka i stekpannan. Man går och sätter sig
vid bordet och tror att det är tyst. Sen kommer man på att fläkten är på och så
går man och stänger av den.
Scenario 2.
Man tror att det är tyst när man stängt av allt som låter på datorn, musik eller video-
klipp eller vad som helst. Men eftersom man haft datorn igång länge så låter fläkten
en massa men det är ett ljud man inte tänker på. Sen stänger man av datorn.
Det blir så sjukt tyst! Det är en tystnad som inte kan beskrivas.
Jag kan tro att det är så det känns att vara helt döv.
Det är verkligen en onaturlig tystnad. Den grövsta tystnaden man kan komma åt.
Tror jag.
Big Brother-bloggandet
2011.04.11 kl:02.08
50 av totalt 106 dagar har gått
Den som känner mig vet jag att jag ägnar ganska mycket åt min vakna tid
till att kolla på Big Brother. Jag fick ju för mig att skaffa ett 24-7abonnemang
så att jag kan kolla live dygnet runt. Jättebra idé. Eller ja...
Men man kan ju också undra varför jag skriver så lite om Big Brother i den
här bloggen. Och ja, det beror helt enkelt på att jag har börjat blogga på en
Big Brother-blogg. Jepp, det är lika nördigt som det låter. Men, så är dock
fallet och eftersom den har ganska så många läsare varje dag så har det
liksom gjort att mitt tittande känns lite mer värdefullt. Fantastiskt bra ju!
Det är inte längre bortslösad tid, för det finns en massa människor som
vill veta vad som händer i huset!
Och vill man då läsa denna blogg och få reda på allt som händer i BB-huset
kan man göra det här; http://bbelva.blogg.se
Det är alltså inte bara jag som bloggar där, utan vi är några stycken.
Och ja, jag står helt och hållet för detta nörderi. Big Brother-deltagarna är nu
mina närmsta vänner.
Vem är som jag?
2011.04.09 kl:01.35
Det kanske inte finns nån...
Jag har just kommit på att jag skulle behöva lära känna fler folk
som faktiskt har samma intressen som jag, som vill göra samma
saker som jag, som gillar samma musik som jag, som har samma
humor som jag och som tycker samma påhitt är roliga påhitt.
Det är så otroligt tråkigt att vilja göra något jättemycket och sedan
finns det ingen alls som ens skulle kunna överväga att hänga på.
Just nu är det flera grejer som jag verkligen skulle vilja göra, men
som jag måste göra själv om de ska bli av. Och det är ju bara så att
jag inte kommer åka själv, varken till festival, konsert eller audition...
Och då missar jag saker som kanske skulle berika mitt liv, som jag
skulle bli glad av att göra, som jag skulle må bra av att göra.
Jag behöver vänner som gillar exakt samma saker som jag.
Vart hittar man såna egentligen?
Basshunter in da house!
2011.04.08 kl:10.18
Big Brother-låten 2011!
Nästa vecka blir det action i Big Brother-huset.
Jonas Altberg (Basshunter) ska gå in i huset och
spela in en ny Big Brother-låt med deltagarna!
Detta ska bli mycket kul!
Glasburen - check!
2011.04.07 kl:21.17
Mutor...?
Tydligen får Eric Saade ha kvar sin glasbur i Eurovision.
Hurra. Kul för honom...
Undrar hur sjukt mycket bättre det kommer gå för Sverige nu.
Fast med den blicken får han nog iofs alla småtjejers röster.
Igen.
Vad jag vill...
2011.04.06 kl:23.53
Det vet jag nu.
En Örebroresa samt en snabbt övergående, men ändå mycket
ovälkommen, magsjuka har väl tillsammans bidragit till det
uteblivna bloggandet, men nu så.
Dock måste jag säga att Örebrohelgen gjorde mig mycket gott,
för att använda ett smått töntigt uttryck.
Det var SMASK (Sveriges MusikAkademikers Sång Kåntest),
det var möte av folk som jag inte mött på ca tio månader, det
var minnen och det var längtan tillbaka till Örebro.
Och det är just den där längtan tillbaka som är superviktig, som
jag verkligen måste försöka hålla kvar och vårda som en liten bebis
som inte klarar sig själv. Det är oerhört viktigt att jag känner den
där längtar för att orka ta tag i alla rester som måste göras.
Men jag känner det nu, att jag verkligen vill tillbaka.
Och jag vet varför jag vill tillbaka och dessutom vad jag vill tillbaka till.
Jag vill faktiskt bo i Örebro igen, jag vill kalla Örebro för min stad.
Jag vill cykla till Immanelskyrkan på måndagkvällar och sjunga med Joybells.
Jag vill öva i mitt favoritövningsrum på Musikhögskolan.
Jag vill skita i att öva och gå och fika i Prego istället.
Jag vill umgås med människor som bor i Örebro.
Jag vill vara med om kul saker man är med om i Örebro (Serenadkvälllen, SMASK, Joybells mm).
Jag vill vara med på gemensam sång.
Jag vill bli klar med min utbildning.
Jag vill jobba med musik, med sång, i skolan, med elever.
Att det skulle ta så många år att komma fram till det...
Gäster med vad?
2011.03.31 kl:16.18
80-talet ringde...
Läser på Aftonbladet att "Klassikern är tillbaka".
Med klassikern menas alltså i detta fallet det
trettio år gamla programmet "Gäster med gester"...
Oj, vad jag har längtat... Inte.
När man dessutom får reda på vem den nya programledaren
är så blir man ju inte precis mer sugen på att kolla.
Det blir såklart SVT:s nya favoritgris; Rickard Olsson...
Och som för att göra det hela ännu värre så har man
lyckats få flera av de gamla deltagarna att vara med igen.
Det kommer bland annat bli Johannes Brost, Lennie Norman
och Mi Ridell. Nya deltagare blir bland andra Peter Magnusson,
Petra Mede & Morgan Alling. Känns ändå betydligt fräschare
än Johannes Brost.
Men överlag kan väl inte det här bli bra?
Fast det känns som att många av 80- och 90-talens
programidéer börjar komma tillbaka igen.
Jag väntar bara på 24 karat med Harald Treutiger
eller Kär och galen med Lotta Engberg...
KörFest!
2011.03.31 kl:13.15
Och hård helg
I helgen var det fest med Röda Kören.
Den Röda Kören som består av sjukt roliga,
bra, trevliga och fina människor i alla åldrar.
Herre min je, det var den hårdaste helgen på länge.
Hela veckan har blivit lidande...
Men det var också den roligaste fest jag varit på sjukt länge.
Ja, kanske sen den där sjuka legendariska festen hos Josse
när vi gick i ettan på gymnasiet, för typ tio år sen...
Klart är ju i alla fall att I Love Röda Kören!
Det är verkligen gött att tjugo personer mellan typ 25 och 60 år
bara kan ha så roligt tillsammans och umgås som kompisar.
Släpp fångarne loss, det är vår!
2011.03.25 kl:23.32
Det är vår, baby
Vem behöver skor?
Jag har nya skor!
Vår för mig är Fibes, Oh Fibes! - Emotional
