Solsidan...
2011.02.27 kl:20.43
ALLA tycker det är roligt.
Visst, jag kollar också på Solsidan varje söndag
och jag tycker det är rätt så kul. Men jag blir så
trött på den här Solside-manin.
Man går in på facebook och de 10 senast postade
inläggen handlar om, eller citerar Solsidan. Suck!
Det blir så tråkigt...
Och jag undrar, är det egentligen SÅ bra och SÅ
roligt när ALLA tycker det är SÅ bra och roligt?
Jag kan faktiskt hålla med den enda av mina facebook-
vänner som skrev något lite mindre positivt om Solsidan.
För att något ska kunna tilltala en så bred publik kan
det inte vara mer än halvbra och halvkul.
Det är ju faktiskt så att om det ska vara helkul för
mig så kommer det helt klart bli totalt okul för någon
och tvärt om. Men håller man sig på en lagom nivå
kan det passa alla.
Ända ganska intressant det där.
Knack på dörren
011.02.25 kl:11.25
Jehovas såklart
Igår knackade två Jehovas vittnen på dörren och jag öppnade.
Tror faktiskt att det är första gången i mitt vuxna liv som jag
är med om det. Men, jag agerade som jag tycker att man ska
göra mot människor; Jag var trevlig.
Jag har funderat mycket på hur folk överlag behandlar och
dömer Jehovas Vittnen. Okej, jag köper att man kanske inte
tycker om att på påprackad olika saker i sitt hem, men det
betyder inte att man måste var otrevlig eller rent elak som en
del faktiskt är. Jag tycker det är extremt fult att döma de här
människorna som man aldrig träffat och som man inte känner.
Jag tycker att man måste kunna tänka lite längre och se dom
för vad dom är; människor och enskilda individer. Hur mycket
kostar det att vara lite trevlig i 2 minuter? Absolut inget mer än
2 minuter av ens tid, och kanske lite energi. Men jag tror att de
flesta faktiskt har råd att avvara två minuter tid och energi.
Man kan säga "nej tack, jag är inte intresserad" på ett trevligt
sätt. De är människor som alla andra.
Jag måste säga att jag verkligen kände att dom uppskattade
att jag var trevlig och pratade med dom i två minuter. Jag tog
emot deras lilla bok men var helt ärlig mot dom; jag vet vad
jag tror på, men jag tycker det är intressant att läsa deras bok
i rent informationssyfte. Jag vill se vad som står i den där lilla
boken, en bok som ska kunna locka folk till Jehovas vittnen.
Jag tycker också att det är viktigt att kunna respektera och
acceptera andras tro, även Jehovas vittnens tro.
Om sen någon inte accepterar och respekterar min tro eller
mina åsikter så är det ju upp till dom. Jag vill i alla fall inte
vara den som dömer.
Emma i bikten
2011.02.24 kl:23.18
Det blir som ett beroende...
Jag hade inte tänkt att berätta det här för någon. Jag tänkte
ha det som min egen lilla hemlighet. Det tar verkligen emot
att erkänna detta, men jag kan inte heller vara tyst längre...
Jag har tecknat ett 24-7-abonnemang på Big Brother.
Inte för hela säsongen, men för ett litet tag... Jag ville bara kolla
hur det ser ut, men jag kan väl erkänna att jag är ganska fast nu.
Måste säga att jag verkligen tycker att hela den här grejen är ett
extremt intressant socialt experiment.
Det som intresserar mig mindre är töntiga uppdrag som att man
ska trycka i sig en massa semlor på kort tid, eller få elstötar om
man svara fel i en frågesport...
Det roliga att se är ju hur de skapar sig en vardag, hur de diskuterar
med varandra, hur de beter sig, vad som händer med dem där
inne i huset osv... Och det ser man faktiskt mycket mer av när
man själv kan välja kamera och därmed vilka man vill lyssna på.
Att dessutom kunna kolla live och slippa redigerat och klippt material
gör det hela ännu mer verkligt. Och sjukt. För jag ligger faktiskt bara
här i min säng och lyssnar på vad dom pratar om. Tjuvlyssning typ.
Och igår fick jag till exempel höra upp den här fantastiska;
Sanna ligger i soffan och sjunger lite på Septembers Mikrofonkåt.
Efter en stund säger hon; "Alltså, hon måste ju verkligen ha
lyssnat på Petter när hon skrev den här låten!"...
Storebror igen
2011.02.21 kl:22.50
Oh My God!
(som dom säger i Melodifestivalen)
Det är inte normala människor som väljer att vara med
i Big Brother. Nä, och okej, vem trodde det?
Men att utsätta sig för det här är ju bara helt absurt!
Hela produktionen går ju bara ut på att på så många
sätt som möjligt skapa situationer där folk ska göra
bort sig så mycket som möjligt och göra galna, störda saker.
Men som sagt, det är ju helt frivilligt. Man kan lämna när
man vill. Jag förstår bara inte varför man vill medvera.
Men, jag är fast. Jag kommer antagligen kolla hela säsongen.
Det är för fascinerande för att missa...
Men jag undrar dock vilka som faktiskt betalar 249 kronor
för att kunna se Big Brother live dygnet runt på http://www.bigbrother.se/
In da house!
2011.02.21 kl:11.15
Big Brother 2011 - och jag kommer följa detta program
Igår började alltså 7:e säsongen av Big Brother och jag satt bänkad!
Jag har följt BB en gång tidigare, det året med Gynning och Olivier.
Det var väl 2004 och sen blev jag lite mer "jag ska inte se på såna
skitprogram". Men nu har jag dock blivit omogen igen. Eller ja, jag
får stå för att jag vill se det här skitprogrammet. Jag kollade på första
avsnittet igår där dom presenterade alla deltagare, och det kan ju
bara bli crazy och mycket stört...
Till exempel är det ju intressant att se vad man är för person om man
som MS-sjuk trebarnsmamma väljer att stänga sig ute från sin familj
och sina barn i över tre månader...
På http://www.elva.tv kan man kolla in alla deltagare och kolla på klipp.
Under "mest sedda klipp" ligger "Martin dricker margarin". Bara en
sån sak! Herre min je, vilket skitprogram! Det här kan bli kul!
Fast någonstans borde man kanske sätta en gräns för deltagarnas
egen skull, eller? Det är ju faktiskt lite väl sjukt att föda sitt barn i
Big Brother-huset och sedan bo kvar i huset och fortsätta vara med
i tävlingen, kan jag tycka. Men samtidigt är ju alla där frivilligt.
Helt stört!
Här kan man läsa om BigBrotherBebisen:
Offentlig tandborstning
2011.02.17 kl:11.50
Att borsta tänderna bland folk,
tycker alla människor det är okej?
Jag tycker verkligen dels att det är äckligt att se någon borsta
tänderna, och dels att höra någon borsta tänderna. Men framför
allt är det äckligt när någon pratar med tandkrämsskum i munnen.
Det ger mig grova kräkfeelings och jag förstår inte varför man
inte bara kan borsta tänderna på toaletten...?
Jag tycker det är äckligt, och får alltid säga till folk att inte borsta
tänderna i min närhet för folk kan ju inte vara tysta när dom borstar
tänderna heller. Om de åtminstone borstade tänderna i tysthet, men
icke! Då ska man höra tandkrämsslemmet i munnen och dessutom
se det... Fy tusan vad äckligt! (Jag blir illamående bara jag tänker på det...)
Men, det konstiga är att det verkar vara något som alla tycker är
okej att göra överallt och hela tiden och bland folk. Det händer ju
faktiskt ganska ofta att man sover tillsammans med andra människor
och måste utstå detta.
Jag vet att jag kanske är överkänslig, jag är extremt kvackelmagad/
äckelmagad, eller vad man nu vill kalla det, men jag kan ändå inte
förstå hur det kan vara så okej...
I did it!
2011.02.15 kl:23.16
Färgstulet är löst!
En liten uppdatering om inlägget nedan.
Jag satt här med två datorer framför mig och grejade
och jämförde. Dels min MacBook och sen min systers PC.
Tydligen var det bara så simpelt att PC inte ville läsa av
"white" som vitt, utan ville ha html-koden "FFFFFF".
Samma sak med de andra färgerna på den andra bloggen.
Jag hade visst skrivit "Black" på nåt ställe, och det var
tydligen för avancerat för PC att klara av...
Men nu har ju båda min problem löst sig på mindre
än en timma, så jag ska inte klaga!
Bara skit med PC...
2011.02.15 kl:22.37
Designstrul
Två saker som stör mig just nu;
1. Min blogg ser annorlunda ut på PC.
Vad i herrans namn kan detta bero på?
Jag har gjort designen på Mac och den ser
ut som jag vill på Mac och på min iPhone,
men inte på PC. Why?!
Det är samma sak med min andra blogg.
Den får t.ex. vit text att bli blå på PC...
Jag måste lösa detta, det stör ihjäl mig!
Som om jag skulle lägga blå text på röd bakgrund...
Man kan ju tro att jag har skitdålig färgsmak!
Och den här bloggens vänstermeny syns inte
på PC, för färgen på texten blir samma som
bakgrunden. På Mac är texten vit.
HJÄLP!!?
2. Apps försvinner från min iPhone.
...och i skrivande stund löste jag mysteriet
med försvunna appar och allt är frid och fröjd
på denna punkt...
Kaktest
2011.02.15 kl:19.57
Macarons/Makroner
Har länge velat pröva den här kakan, macaron.
Dom är ju väldigt fina och tydligen poppis att ha
på bröllop, i sina temafärger då...
Så idag köpte jag 3 stycken för 20 kronor på ICA.
Och dom var jätteäckliga! Jag åt bara upp den bruna,
dom andra slängde jag. Måste säga att det var lite av
en besvikelse. Men dom är ju fortfarande fina...
För den som inte smakat kan man säga att det är två
marängliknande kakor som satts ihop med en kräm emellan.
Jag älskar maränger, men de här var bara torra och inte goda!
Den rosa hade nåt syltliknande i mitten, den gröna smakade
typ mandelmassa och den bruna choklad såklart.
Just dom här var ganska små, men det finns väl olika...
Gay-mat?
2011.02.15 kl:00.15
- Är du vegetarian?
- Nej, men jag är gay...
Halv åtta hos mig är ju då som sagt ett av mina favvo-program,
men vad hände den här veckan? Gay-vecka?!
Okej, blir intressant att se vad homosexuella personer
lagar för special-mat. Där kände jag ett stort njae...
Men två småroliga citat från dagens avsnitt gjorde ändå det hela
värt att se...
Helge Skoog inleder med att säga att det är Gay-vecka
"Och hade vi varit fördomsfulla skulle vi startat det här med en låt av
Village People. Men det är vi inte, så vi tar en av Alcazar istället..."
En av deltagarna fällde följande kommentar om kvällens förrätt;
"Det blev ingen häftig smakupplevelse. Det blev ungefär lika
tråkigt som när Shirley & Sonja parade ihop sig med Sanna..."
En ganska stor parentes kommer här;
Jag höll just på att posta det här inlägget på fel blogg.
Jag har gjort en blogg för vår släktträff som jag, min syster
och en av våra kusiner planerar. Vi har bloggen som en
informationssida och ett ställe där man kan anmäla sig till
släktträffen. Det här inlägget hade nog förvirrat en och annan
farbror, faster eller kusin...
Ja, jag tyckte det var lite kul bara.
Halv åtta hos mig...
2011.02.10 kl:23:39
TV, TV, TV, TV...
Den senaste tidens ledighet har nog varit väldigt behövlig
men den har också skapat en grovt TV-missbruk (nästintill).
Jag följer numera så många program så att jag varit tvungen
att skriva upp dag, tid och kanal för att inte missa något avsnitt...
Ett av mina absoluta favorit-program just nu är "Halv åtta hos mig".
För den som totalt missat programmet, hur nu man lyckas med det,
kommer här en snabb förklaring av själva programidén;
Fyra personer som inte träffat varandra tidigare får varsitt
avsnitt där de ska bjuda övriga tre på en trerätters middag.
Middagen blir poängsatt från 1-10 och i slutet av veckan koras
den med flest poäng till vinnare, och vinner 15 000 kronor!
Yes, tycker att det här är ett väldigt kul och trevligt program,
vilket förstås hänger en hel del på Helge Skoog, men även på
att det brukar vara roliga typer med i programmet. Skulle själv
väldigt gärna söka om det bara var så att jag var bra på att laga
mat, men det är jag ju inte. Så tyvärr. Men hade varit grymt kul
att vara med, bara för grejens skull. Skulle egentligen inte störa
mig så mycket att få 2:or eller 3:or heller, men vågade ändå inte
söka när dom sökte nya deltagare....
Men så till min kritik. Det jag stör mig på är alla som är så snåla
och giriga i det här programmet. Det känns verkligen som att man
borde vara med för att det är ett kul program, för att man gillar att
laga mat, för att man vill träffa nya människor och inte för att vinna
pengar. Men det måste ändå vara pengarna som hägrar vid själva
poängsättningen. I alla fall ofta, för det händer varje vecka att någon
eller ett par personer sitter och hyllar kvällens värd till skyarna.
De talar om hur gott och bra allting var, att det inte fanns någonting
alls att klaga på, hur perfekt tillagat det var, hur trevlig personen
var som värd. Och sen säger dom; Därför får Peter 7 poäng av mig".
Okej?! Och hur i hela friden ska man göra för att få 10 poäng då?
Jag blir verkligen upprörd på detta, och ja, då kanske man borde skaffa
sig ett liv, men det stör mig att man inte bara kan ge höga poäng om man
tyckte det var gott och bra. För det första är det ju ingen proffs-tävling,
vad kan man förvänta sig? Och för det andra så handlar det om femton
tusen kronor, så det är ju inte heller en enorm summa pengar, även om
det såklart kan vara fantastiskt bra och kul att vinna...
Tror jag får avsluta det här med en liten Topp 3 över viktigaste
programmen just nu, dvs dom man absolut inte får missa!
3. Jakten på lyckan, tisdagar 21.30 SVT2
2. Sveriges Mästerkock, onsdagar 20.00 TV4
1. Halv åtta hos mig, måndag - torsdag 19.30 TV4
Bubblare: Stylisterna, Måndag & Torsdag Kanal5 Play
Nytt
2011.02.01 kl:19.23
New
Japp. Nu har jag ändrat min bloggdesign lite här.
Inget avancerat, jag vet, men jag är inte så avancerad heller...
Dock tänker jag att den här förändringen ska spegla min
personliga förändring. Ja, nu ska jag alltså förändras.
Nu ska saker bli bättre!
Nu ska jag börja blogga igen, nu ska jag skaffa mig ett liv,
nu ska jag ta tag i saker, i höst ska jag börja plugga igen,
nu ska jag minsann få klart min utbildning och så ska jag må bra!
Ja, det är ju fantastiskt hur mycket man kan läsa in i några
fåglar och en annan färg...
Oj, vad synd det är om stackars mig...
2011.01.31 kl:14.00
Topp 3; Jobbiga saker med den här dumma armskadan jag fick i och med mammas flytt...
Eller: Tyck synd om mig...
3. Påklädnad samt avklädnad av kläder!
Påklädnad överlag är lite småbesvärligt sådär, men det här med
att använda båda armarna bakom ryggen, som när man ska ta
på eller av en BH är nästintill omöjligt...
2. Att resa sig upp ur sängen!
Det är skitsvårt när man måste gå ur sängen åt vänster sida,
för då måste man liksom stödja på vänsterarmen på nåt sätt.
Kanske skulle kunna lösa detta genom att sova på fel håll...
1. Att sitta bredvid vid min lillasyster och äta mat...
Ja, inget ont om min kära syster egentligen. Men hon växer så
det knakar, säkert tio centimeter i veckan den senaste perioden
(ja, det känns så i alla fall för hon blir bara längre och längre...).
Men detta medför att hon inte riktigt har koll på sina armar, vilket
är fullt förståeligt, men en stenhård armbåge i min skadade arm
är ändå extremt oskönt...
Sen blev jag då påmind om att Lena-Maria Klingvall sagt att det
första hon skulle göra om hon hade armar, var att sticka två tröjor
samtidigt...
Flyttskador...
2011.01.30 kl:11.31
Klant nr 1
Jag vet inte om jag bara är otroligt klantig,
men jag fattar inte riktigt hur detta kan hända mig två gånger..!?
Igår skulle mamma flyttas från lägenhet till hus, och jag bar ner
en första kartong till släpkärran, trillar ganska illa på min arm som
inte alls gillade den behandlingen. Och där slutade mitt bärande.
Lyckades dock att packa ner lite av de sista sakerna med min andra
arm, så jag hjälpte i alla fall till lite...
Men det sjuka är att precis samma sak hände för några år sedan,
kan det ha varit 2002 eller nåt sånt, när vi skulle flytta.
Jag bär ner den första kartongen, trillar i trappan och stukar foten.
Sen kunde jag inte bära mer den dagen.
Hur det går med armen får vi väl dock se. Jag tror inte det är så farligt,
men jag har ganska ont och den är väldigt svullen. Är mest stressad
över den långa körövningen idag och sen alla rep och konserter i helgen.
Kanske kan jag inte dirigera så bra med den armen, men jag ska knarka
Ipren har jag fått höra...
Döda
2010.01.17 kl:00.07
Att släcka ett liv.
Oerhört sporadiska inlägg, jag vet.
Men för några dagar sen slog det mig så hårt;
Vem tusan har gett människan rätt att döda andra levande varelser?
Jag blev verkligen mer upprörd ju mer jag tänkte på saken.
Och nu sitter jag här och kan inte förstå hur alla människor
kan tycka det är okej att bara döda djur.
(Ja, jag vet att inte alla människor tycker det, men de flesta tycker ju det.)
Dessutom är det olika från djur till djur, vilket på något vis gör det
ännu mer sjukt.
Man kan ju hitta massor av argument för att döda djur
och jag tycker inte att djur och människor är likvärdiga.
Jag är inte ens djurvän, eller alltså, jag gillar inte djur.
Jag är rädd för typ alla djur som är större än en mus.
Jag skulle aldrig vilja ha ett husdjur, det är bara det att
djur är levande varelser, människor också, och jag tycker
verkligen det ät stört att bara helt kallt släcka ett liv.
Personligen har jag ju svårt att döda både myggor, spindlar och flugor,
jag släpper hellre ut dom. Men sen kommer man till det här att kött är gott
och att man ser på kött som en sak som man kan köpa i affären, och ser inte
djuret bakom. Bara man slipper döda själv. Och sen inser man vilken bluff man är.
Dubbelmoralens höjdpunkt i egen hög person.
Det är inte lätt att vara konsekvent heller, men jag borde verkligen inte äta kött...
Julklappar!
2010.12.24 kl:01.01
Julen är här...
Nu är äntligen alla julklappar inslagna...
Det tog sin lilla tid, men jag är väl inte direkt känd
för att hafsa ihop såna här saker på fem minuter...
GOD JUL!
Pepparkaksbyn
2010.12.19 kl:13.10
PEPPARKAKSBYN
Årets pepparkaksprojekt blev alltså en pepparkasby.
Och jag lät faktiskt syskonbarn vara med på ett hörn...
Något motvilligt till en början, men det kändes ändå bra när
William sa: "Det är så fint så jag nästan börjar gråta"...
Nattliga aktiviteter
2010.12.18 kl:01.25
För att ignorera allt annat...
Spenderar natten med att lyssna på Musikhjälpen, läsa Harry Potter
och senare sova och förhoppningsvis drömma trevliga drömmar.
Alla sakerna är utmärkta för att slippa tänka på livet, framtiden,
dåtiden och nutiden. Att slippa fundera och grubbla.
Ibland är jag sjukt tacksam över att jag verkligen kan gå in i något,
(för närvarande Harry Potter) och leva mig in i det så pass att allt
annat inte spelar någon roll. Tror att mina månader med Rederiet-
tittande hade lite samma funktion och att jag nu varit tvungen att
hitta ett subsitut. Musikhjälpen är utmärkt där, men det varar ju
dock inte för evigt...
Måste nog börja planera för vad som ska ta all min uppmärksamhet
efter Harry-böckerna. Vad som kan trötta ut mig så pass att jag somnar
så fort jag lägger huvudet på kudden...
Man kan ju inte läsa om H.P i all evighet. Eller tja... Det kan man ju.
Att bli vuxen
2010.12.14 kl:23.02
Och att ha kläder för väder...
Nu har jag gjort det. Jag har gett efter för vintern!
Jag går numera i kängor, modell sådär snygg.
Jag undrar om detta har tagit mig ett snäpp närme vuxenlivet...?
Det känns väldigt vuxet att låta funktion gå före snygghet.
Förra året gjorde jag ändå ett allvarligt försök, jag tänkte slå på stort
och köpa ett par riktiga vinterskor. (Tidigare vinterskodon har bestått
av tygskor med raggsockor, sådär varmt och sådär torrt.) I alla fall
så tröttnade jag förra året som vanligt på det här med att skor
som är funktionella alltid är fula, det är då ganska svårt att hitta
skor som man vill köpa, men jag lyckades faktiskt. Hittade ett par
fina, fodrade stövlar för en tusenlapp eller så.
Det var dock ett dåligt köp. Stövlarna var kalla och stövlarna var hala
och fick mig att trilla flertalet gånger. Dessutom var dom redan innan
vintern var slut trasiga! Inte okej!
Så, nu i denna tid med många minusgrader, mycket snö och en väldigt
liten skobudget har jag helt enkelt fått ge upp. Jag tog emot mammas
gåva; ett par kängor hon inte använder och idag är jag så mycket
torrare och varmare om fötterna än igår. Så, är det värt det?
Ja, det tror jag faktiskt...
Det perfekta livet
2010.12.13 kl:23.55
Lucia och släckta ljus
Det är ganska spännande att det är besökare dagligen på den här bloggen,
trots att mitt senaste inlägg skrevs för tre månader sedan...
Har flertalet gånger funderat på att kanske börja blogga igen,
men det finns ingen lust, ingen inspiration, ingen ork. Ingenting.
Eller åtminstone inget positivt.
Men det kanske är just det jag ska skriva om, eller kanske just därför jag
ska skriva. det var väl därför jag startade bloggen, för att skriva det jag
ville och inte det andra ville läsa. Eller rättare sagt det man vill visa för andra.
Jag är så sjukt trött på facebookstatusen i glorifierande syfte.
Det finns numera två sätt att använda sin facebookstatus på.
Ett; att visa på hur dåligt man mår. Två; att visa på hur bra liv
man lever. Min upplevelse är att nummer två är absolut vanligast...
Det är småbarnsföräldrar och studenter och övriga som enbart skriver
hur fantastiskt livet är, hur fina deras barn är, hur fantastiskt det är
att vara förälder, hur otroligt uppskattade deras fantastiskt vackra
vänner är, hur GOTT det är att dricka kaffe i soffan och bara få pusta
ut i sju minuter. För det är dessutom mycket viktigt att visa på hur aktiv
man är. Har man en ledig kväll måste man ju givetvis göra något mycket
vettigt av denna. Det är inte okej att bara vara. Rada gärna upp så
så mycket som möjligt som hunnits med under en och samma dag...
Jag är så otroligt trött på att läsa om den där positiviteten som absolut inte
kan vara äkta, eller kan den? Jag vet inte längre. Det kanske bara är så
att jag själv är alldeles för bitter och trött på ångestlivet, men jag har ändå
ingen lust att fläka ut det på facebook. Faktiskt lika lite lust som jag har att
låtsas som att allt är superbra bara för att det ska se bra ut, eller vilken
anledningen nu kan tänkas vara. (Dock behöves en ventil, någonstans att få
ur sig det jobbiga, negativa och bittra. Och vart den ventilen finns i mitt liv
vet jag inte riktigt just nu, men jag får fortsätta leta...)
Det spelar faktiskt ingen roll vad folk säger, jag är övertygad om att alla har
det jobbigt ibland, att småbarnsföräldrar blir supertrötta på sina barn när dom
vaknar för fjärde gången på natten, spiller sitt tredje glas mjölk på en måltid
eller kissar ner sig två gånger på en tretimmarsperiod. Sen har jag förståelse
för att man kanske inte vill skriva om allt jobbigt på facebook, men jag är
bara så oerhört trött på det fejkade superlyckliga, perfekta livet.
Ge mig lite verklighet!
