Rabarber och aluminiumkärl
Någon sa till mig att kastrullerna blir så rena när man gör rabarberkräm.
http://emmapq.blogg.se/2009/june/utkast-idag-har.html
Att kastuller som man kanske tycker är rena, plötsligt blir skinande rena, renare än förut.
Då tänkte min oerhört utecklade hjärna att det rimligtvis borde innebära
att det skitiga i kastullen hamnat i min rabarberkräm och det lät inget vidare.
Så jag googlade och hittade följande;
Rabarber bör ej tillagas i aluminiumkärl, eftersom rabarber innehåller
oxalsyra och oxalsyran frigör aluminium. Kastrullen blir skinande ren
men innehållet innehåller aluminium och bör ej ätas.
Jaha, där lärde man sig nåt nytt!
Medicinskit
Publicerade just ett inlägg som jag snabbt raderade.
Och jag undrar varför jag tycker det är så grymt svårt att bara vara ärlig i min blogg?
Jag har ju bestämt mig för att vara mer personlig och skriva om saker
som jag tänker på och som jag behöver få ur mig, men det är svårt...
Jag har egentligen inga problem med att tala om för folk att jag inte mår bra,
men ändå är det lite svårt när man inte riktigt vet vem som läser...
Så jag forumlerar om mig lite.
Delar av det jag skrev om handlade om hur jag mår just nu,
och det är väl inte nåt vidare bra egentligen.
Det går och det rullar på, men det är inte så mycket mer än så.
Jag tror att jag utan mediciner skulle må piss och dom
gör egentligen bara att jag håller mig ovanför ytan.
Självklart gör medicinerna inte mig frisk, för anledningarna till mitt mående
ligger ju i mina tankar mestadels.
Och det är ju där jag behöver hjälp, men frågan är hur det ska gå till?!
Campushälsan hjälpte mig med fem träffar med en beteendevetare,
och det räcker ju verkligen inte.
I höst ska jag träffa en läkare det är väl då jag måste försöka få dom att tycka
att jag är i behov av en remiss till någon psykolog eller nåt.
För jag behöver det. Annars kommer jag aldrig bli bättre.
Medicinerna är bra för att komma till en viss nivå då man kan börja jobba med saker.
Som det var innan, när det var som värst, då hade jag aldrig kunnat ta tag i saker.
Men om det ska vara såhär, att man inte ska få mer hjälp än ett recept,
då kommer jag behöva äta mediciner resten av mitt liv...
Och jag kommer dö i fetma.
Jag verkligen hatar att medcinerna gör att jag aldrig känner mig mätt
och att troligtivs varenda ett av alla kilon jag lyckades bli av med i höstas är tillbaka...
Jag hatar det.
Och då vet vi alla att jag inte brukar använda ordet "hata"...
Röd är mössan på mitt huvud
Igår vann Röda Kören Körschlaget i Sävsjö och det var förstås det enda rätta.
Tack Röda Kören för att jag fick vara med!
Jag måste säga att det här kan ha varit det roligaste jag gjort på flera år.
I alla fall i musik-väg.
Jag har nu pluggat musik i 8 år och det har varit roligt,
men det har också varit stress, press, prestationskrav,
prestationsångest. Det har varit år av jämförelse med andra.
Det har varit år av råövning, mängder med antagningsprov,
först till estetprogrammet, sen till folkhögskolor och till sist
till musikhögskolan.
Det har varit år av "nej, du är inte tillräckligt bra, men du är reserv om
någon som är bättre än du väljer att inte ta sin plats på den här skolan."
Det har varit så sjukt viktigt att vara "bäst".
Man ska kunna det och det och det. Och då det också.
Sen när man väl går på musikhögskolan så förväntas man kunna allt.
Så känns det åtminstone ganska ofta.
Och så får jag chansen att vara med i den Röda Kören på Körschlaget i Sävsjö.
Och jag kan inte minnas när det senast var bara så roligt att sjunga!
Självklart var det tävling, och självklart ville vi slå Rosa Kören,
men det var verkligen sådan äkta glädje i att få sjunga ihop.
Övningarna har varit grymt roliga, alla Röda körmedlemmar är supermysiga
människor. Jag och de andra 4-5 stycken som också var nya i kören till finalen
(eftersom det var så många originalmedlemmar som inte kunde vara med)
har verkligen blivit grymt bra mottagna. Det har varit direkt in i gemenskapen.
Det var så otroligt många i kören som fått höra av familjemedlemmar
och vänner att de verkligen lyser på scenen, att de ser så glada och lyckliga ut
eller att de kommer hem från Röda Kören-övningarna och är superglada.
Och det är där jag känner att fokus måste ligga.
Det ska vara roligt med musik!
Det är grymt svårt att ha kvar det när man ska prestera och bedömas
och betygsättas och examineras och allt vad är det.
Men det var grymt skönt att få uppleva sann musikglädje!

fotograf: Johanna Petersson
Gud finns nog
Irriterar mig just nu en hel del på Humanisternas kampanj Gud finns nog inte.
För ett tag sedan gjorde jag det här testet;
"Hur religiös är du" på http://www.gudfinnsnoginte.se
Och då blev jag irriterad, och så idag gjorde jag det igen
av nån anledning, jag halkade in på sidan bara och blev ännu mer irriterad.
Mitt resultat på testet blev:
"Du är religiös. Samtidigt tyder dina svar på att du har ett öppet sinne."
Bara det kan man ju diskutera.
Det låter ju onekligen som att dom tycker det är väldigt konstigt.
Som att dom inte kan förstå hur man kan tro på Gud och samtidigt ha ett öppet sinne.
Jag tycker att hela testet är så dåligt gjort.
Frågorna är provocerande, vilket iofs kanske är för att få igång debatt på sidan
och det är väl bara bra, men dom är också så otroligt vinklade.
Det ofta grymt svårt att välja ett alternativ som passar eftersom allt är så vinklat.
Om det är en fråga med två svaralternativ är det ena svaret är det "humanistiska"
svaret som är formulerat så att det låter som det absolut mest vettiga och sunda
svaret. Det andra svaret är humanisternas fördömande åsikt om vad människor
med en tro borde svara. Och de svarsalternativen är ibland formulerade så korkat
att det är omöjligt att svara det, även om man kanske håller med i grunden.
Exempel på frågor och svarsalternativ som var med i testet kommer här:
Välj ett av följande två påståenden:
* Jag tycker att religiösa människor ska kunna välja religiösa skolor åt sina barn,
så att barnen lär sig att tro som sina föräldrar.
* Jag tycker att alla barn ska ha rätt att gå i en skola som är fri från religiös påverkan.
Barnen kan själva välja livsåskådning när de blir äldre.
- Friskolefrågan är svår, men att lägga fram den på det här viset tycker jag är löjligt.
I så fall kunde alternativen bara varit; "Jag tycker att man ska kunna välja religiösa
skolor åt sina barn" och "Jag tycker att alla barn ska gå i likvärdiga skolor och att inga
friskolor bör finnas".
Med detta sagt så säger jag inte att jag är positiv till religiösa friskolor, men jag tycker
att det är föräldrarnas sak att bestämma det och att uttrycka det som "så att barnen lär
sig tro som sina föräldrar" är bara en så vinklad mening.
Jag förstår att man som förälder vill att ens barn ska ha samma tro som en själv,
men en tro är inte en tro om man inte fått upptäcka den själv. Därför tror jag att alla
föräldrar önskar att deras barn själva finner sin tro. Det kanske är en hjälp att låta dom
gå i en religiös skola, men man kan aldrig tvinga någon att tro.
Välj ett av följande två påståenden:
* Jag tror att äktenskapet är en gåva från Gud och tycker att
han ska bestämma vilka som får gifta sig med varandra.
* Jag tror att äktenskapet är påhittat av människan, inte Gud. Därför tycker
jag inte att religionen ska få påverka vilka som får gifta sig med varandra.
Efter detta kommer fakta om könsneutral äktenskapslag.
Nästa fråga lyder:
* Om Gud ska få bestämma vilka som får gifta sig, tycker
du då också att homosexualitet borde vara förbjuden?
Ja - Nej
- Bara för att jag tycker att äktenskapet är en gåva från Gud finns det absolut
ingenting som säger att jag också tycker att homosexualitet borde vara förbjudet.
Jag ser det som att Gud är och har skapat Kärleken därför ser jag äktenskapet som
en gåva från Gud.
Och då menar jag kärlek mellan vänner, i en relation, syskonkärlek, kärlek till Gud,
kärlek mellan föräldrar och barn, kärlek till ett djur osv...
Att all kärlek är skapad av Gud är min åsikt. Och är det någon som ska döma
och bestämma om kärleken så är det Gud och inte jag.
Välj ett av följande två påståenden:
* Jag tycker att samhället ska fördöma och bestraffa den som gör abort,
ungefär som lagen säger i många kristna och muslimska länder.
* Jag tycker att kvinnor så långt som möjligt ska ha rätt att bestämma över sina egna
kroppar utan att sämhället lägger sig i. Ungefär som lagen säger i Sverige idag.
- Av dessa två alternativen finns inget som passar min åsikt,
därför att det är två extrema åsikter åt olika håll.
Jag tycker överlag att abortfrågan är svår, men jag skulle aldrig ens drömma om att
säga att jag "tycker att samhället ska fördöma och straffa den som gör abort".
Vem skulle ens få för sig att svara så? Att tycka att man ska fördöma folk?
Det är så idiotisk!
Samtidigt kanske jag faktiskt inte tycker att det är bra som det är i Sverige idag.
Välj ett av följande två påståenden:
* Jag tror att vi måste låta Guds vilja styra våra liv.
* Jag tror att vi människor själva måste ta ansvar för hur vi lever tillsammans. Vi ska
utnyttja vårt förnyft och bör inte lite på att någon annan sköter saken, till exempel Gud.
- Jag ser det såhär; att låta Guds vilja styra våra liv innebär inte att vi bara kan släppa
allt, släppa vårt förnuft och bara "skylla" allt på Gud. Man har fortfarande ett ansvar för
sitt eget liv, man har fortfarande egna val i sitt liv, även om man lever med Gud.
Det är klart att det låter idiotiskt att säga att det är Guds vilja som styr våra liv om man
ser det som att "någon annan sköter saken" och att man själv inte har något som helst
ansvar för sitt liv.
Att låta Gud styra våra liv ser jag som att lyssna till Guds röst i olika situationer,
att ha en relation med Gud, och att helt enkelt ha med Gud i allt vi gör.
Andra alternativet kunde istället varit;
"Jag tror att det är min egen vilja och inte Guds, som styr mitt liv."
Jag kan ju känna att de som gjort detta test inte alls vet vad dom snackar
om ibland, och framför allt stör jag mig på hur oerhört vinklade frågorna är.
Men det kanske redan har framgått...
Bara för att jag tror på Gud är jag inte dum i huvudet.
Mitt liv i låtar
Så här i sommarpratar-tider brukar jag alltid börja fundera på vad
jag skulle prata om, om jag fick chansen att sommarprata.
(Inte för att den chansen är så stor kanske, men ändå.)
Framför allt brukar jag göra upp listor i huvudet på vilka låtar jag skulle ha med.
Om jag skulle prata om mitt liv, som många av sommarvärdarna gör,
så funderar jag på vilka låtar som varit tillräckligt viktiga för mig i mitt liv,
så att dom skulle få vara med i listan över Mitt Livs Spellista.
Några låtar är jag dock redan klar över;
(Ej klar) spellista över mitt liv:
Don't stop believin - Journey
http://open.spotify.com/track/7v22TDvVgbNHJ7DRNVRjBQ
Vaggsång kl. 4 - Peter LeMarc
http://open.spotify.com/track/3CZUXIjGfGBbZ6ujC7PgeC
Lämna inga dörrar på glänt - från Chess på svenska
http://open.spotify.com/track/1wHCNsPBjmGFRYNfIBYDA6
Thåström - Karenina
http://open.spotify.com/track/4WyuEhQnrplnwnoDYSWSY5
Boggie Down - Al Jarreau
http://open.spotify.com/track/3s1BdA5PikyYgfAAiGEhMg
Soul with a capital S - Tower of Power
http://open.spotify.com/track/54eP3BiPbQvlXHn1GPqwWv
Barn av vår tid - Nationalteatern
http://open.spotify.com/track/113IzqMrAK3sf5cjKtiD1O
Busungarna - Tjena, vi är busungarna
(Inget annat än "Tomten jag vill ha en riktig jul" verkar finnas att få tag på med Busungarna.)
Man skulle väl kunna säga att dom 4 översta är viktigast.
Och vissa av dom här låtarna har betytt så otroligt mycket att man
egentligen inte kan förstå hur en låt kan ha sådan betydelse...
Kanske har låtar inte den rollen i allas liv, men i mitt liv kan vissa låtar
även stå för en viss förändring i mitt liv.
Att jag vet att vissa saker hände eller förändrades just i en period
då den låten spelades mycket i mitt rum...
Här kan man se alla sommarvärdar med datum:
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2873696
PET-flaska
2009.06.24 kl:00.46
Har aldrig ens funderat på varför det heter PET-flaska,
därför är det veckans ord.
Har heller inte direkt reflekterat över varför de hårda flaskorna inte finns längre,
så därför kommer en liten förklaring om det också.
Veckans ord, Vecka 26
ur Bonniers Svenska Ordbok - PET-flaska (av eng. polyethylene) stor, genomskinlig
flaska av polyeten, för läskedrycker o.d.
från Wikipedia - PET-flaska är en plastflaska tillverkad av polyetylentereftalat (PET)
som används för läsk- och vattenförsäljning. De insamlade PET-flaskorna mals ner till flingor som rengörs och flingorna används
sedan för att tillverka nya produkter i plast. Fram till nyligen fanns det också större och
tjockare flaskor som diskades och återfylldes. De tjocka flaskorna har ersatts med de
tunnare flaskorna. Detta berodde delvis på hygieniska skäl då flaskorna var svåra att
rengöra och ofta fick beläggningar. Coca Cola var sist med att använda de hårda
flaskorna men 30 juli 2008 upphörde även Coca Cola med dessa och använder nu
enbart de tunna flaskorna.
Bara för att det är bättre är det inte bra
Jag har väl inte direkt skrivit om varför jag inte mått bra
och jag tänker inte göra det så ingående heller,
men jag kan sammanfatta det hela med tre små ord;
Depression. Ångest. Panikångest.
Numera käkar jag mediciner och min lägstanivå är därmed mycket högre.
Men det som jag tycker vill fokusera på nu är att
bara för att det är bättre så är det inte bra.
Jag vill inte leva mitt liv som om jag är sjuk. Verkligen inte.
Men när jag började må lite bättre och faktiskt komma tillbaka till ett drägligt liv efter
en kortare tid i totalt mörker så tror jag att både jag och min omgivning lite "glömde
bort" mitt egentliga mående. Med det menar jag inte att jag vill leva som om jag är sjuk,
och låta det styra mitt liv. Samtidigt kan man inte bara ignorera när kroppen faktiskt
säger ifrån i form av panikångestattacker exempelvis. Och för att kunna må bättre så
finns det saker som jag behöver ändra på i mitt liv.
Det är ju inte så att jag bara kan äta mediciner och sen börja leva livet precis som innan.
Jag känner att det kanske blivit lite så...
Men bara för att det är bättre är det inte bra.
Jag inser att jag inte är samma person som jag var tidigare.
Det är mycket som ändrats i mig efter att jag fick min första panikångestattack.
Och det kan handla om småsaker...
Jag klarar knappt av att spela ett enkelt kortspel, det är alldeles för stressigt.
Jag hade problem att åka färja därför att det var så trångt.
Smala korridorer och öppet vatten. Har aldrig haft sådana problem innan.
Jag klarar inte av att umgås med för många människor jag inte känner sedan innan
samtidigt och för lång tid i sträck.
Sociala situationer överlag har blivit jobbigare, och då är jag ju inte den personern
som haft lätt för sådant innan, men det har som sagt blivit ännu svårare.
Och jag märker, när jag gör dessa och andra saker ändå, att jag är inte den jag var.
Jag måste inse det och förstå att jag kanske måste ta det lugnt.
Bara för att det är bättre är det inte bra...
Inte än.
Här kommer jag
Det händer ganska ofta att jag skriver ett inlägg och sedan publicerar jag det inte.
Det händer ganska ofta därför att jag ganska ofta har ett behov av att få ur mig saker.
Speciellt när livet kanske inte riktigt går som på räls, vilket det inte gör just nu,
och vilket det inte har gjort på ett tag heller för den delen.
Anledningen till att jag inte publicerar inläggen är väl för att jag tycker att dom är
för seriösa, för ärliga, för personliga, för ledsamma, för allvarliga osv...
Jag vill ju att min blogg ska vara rolig, men samtidigt känner jag att den kanske blir
lite för ytlig och därmed tråkig om jag aldrig låter mitt mående styra innehållet.
Jag har funderat på detta förut, om jag ska vara mer personlig eller inte,
och jag har väl egentligen inte kommit fram till ett bra svar ännu...
En anledning till att vara lite mer privat, att skriva om lite mer personliga saker
skulle väl vara att det då blir lättare att låta bloggen spegla mig.
Då jag mår piss kan jag inte med att blogga, därför att jag känner att jag måste
prestera sådant jag tycker passar in i bloggen, och där passar inte piss-mående.
Så frågan är om jag ska ändra min "bloggstil". Jag kommer nog aldrig blir en
"idag-köpte-jag-två-klänningar-bloggare", men det är ju ändå för min egen skull
jag skriver. För att jag vill skriva om något, uttrycka min åsikt om något, fundera
kring något. Och finns det då saker som jag vill fundera kring, så känns det ju
bättre om jag faktiskt kan känna att det är okej att jag gör det i min blogg.
Att inte jag är styrd av min blogg, av mig själv egentligen...
Så nu tror jag att jag ska försöka luckra upp allt det där
och låta mig skriva om precis vad jag vill!
Vi får se hur det går...
Röda Kören
På fredag är det final i Körschlaget i Sävsjö.
Själv ska jag vara med i den Röda kören.
Min mamma är med där och flera originalmedlemmar kunde inte medverka just då,
så jag, min syster och några till har hoppat in som lite extrafolk till finalen.
Den Röda kören är lika med den bästa kören! (Lätt.)
De har vunnit 3 av 4 fredagar hittills.
Det är publiken som röstar med sin biljett
och på finalen räkas alla röster ihop och den som har flest vinner.
Därför har såklart Röda kören bra chanser till vinst,
och inget annat vore rätt heller för den delen...
Därför att den röda kören ägnar sig åt att sjunga i kör medans de andra
körerna ägnar sig allt annat, så som att skapa rekvisita, öva in små skådespel,
koreografi, röstfiske, göra banderollrar, osv osv...
De övriga körerna heter Rosa, Guld, Grön och Blå.
Och risken finns ju att de drar dit alla släktingar och vänner
och gör allt för att ta hem vinsten, därför är det ju ändå viktigt
att Röda kören har stort publikstöd, varför alla borde komma!
Alltså.
Fredagen 26 juni 2009
Plats: Utescenen bakom Eksjöhofgårds Wärdshus
Tid: 19.00
Pris: 40 kr för vuxna och 20 kr för barn (upp till 12 år)
Så det är lika bra att alla kommer dit och sedan lägger sin röst på Röda kören.
Heja oss.
Vi kommer vinna stort!
Hängslen och tofflor
Topp 3; Saker som inte är okej att ha på sig!
3. Hängslebyxor
2. Foppatofflor
1. Magväska
Patrask
Helgens ord var ju definitivt "patrask".
Personligen tror jag inte jag använde det speciellt många gånger,
kanske inte ens en enda gång, förutom att jag nog smakade på ordet någon gång.
För att liksom känns hur det kändes att säga det...
Men folk i min närhet använda det flitigt. Och ordet är alltså patrask.
I Bonniers Svenska Ordbok står följande;
patrask (nedsättande) sjaskiga el. föraktliga människor || -et
Det finns tydligen också ett folkrockband från Gotland som heter Patrask
upptäckte jag när jag gogglade lite...
Skulle jag se det här skivomslaget i en skivaffär skulle jag nog inte köpa skivan.
Alltså, bara sådär, för att omslaget var så coolt, annorlunda, nytänkande,
kreativt, spännande och gav mig förhoppningar om innehållet...
Men dom kanske är bra, vad vet jag...?

Morotshicka
Igår åt jag en kall morot och fick såklart hicka.
(Har skrivit om saker som jag hickar av här:
http://emmapq.blogg.se/2009/may/hicka.html)
Jag slutade inte hicka förrän jag skulle gå och lägga mig,
och det är ju ganska irriterande.
Såhär står det om hicka på wikipedia;
Hicka betecknar oönskade, upprepade medfödda reflexsammandragningar i
mellangärdet. Den plötsliga luftströmmen ner i lungorna får stämbanden att
slå ihop varvid det hickande ljudet uppstår.
Man vet inte säkert varför hicka uppstår, men vissa aktiviteter såsom att äta
hastigt, skratta, dricka kall dryck tillsammans med varm mat, äta mycket varm
eller starkt kryddad mat eller att hosta kan orsaka hicka.
Det fanns också ett ljudklipp på hur det låter när man hickar,
vilket jag tyckte var ganska roligt...
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hicka
Ja, det förklarar kanske inte varför jag får hicka av en kall morot, men men...
De Onödiga
Kom på att jag inte tog med mig några vidare böcker över sommaren,
som jag har inte direkt haft något att läsa.
Så nu har jag just läst ut en av min lillasysters böcker.
Hon är 9 år, men jag tycker det är roligt att läsa barn & ungdomsböcker...
Har just läst "De onödiga - De andra" av Sören Olsson & Anders Jacobsson.

Baksidetext:
Jyrka, Shanti, Josef, Josefin och Tibe har sommarlov.
Snart börjar de i sexan och det är inte så lätt att hålla ihop
De Onödiga längre.
Tjejerna får upp ögonen för en helt ny värld befolkad av
killar, Jyrka är knäpp eller frånvarande för det mesta och
Josef försöker hålla ihop föreningen.
Men så dyker De Andra upp och utmanar De Onödiga.
Häng med på nya äventyr och sanslösa uppdrag med De
Onödiga.
Bok nummer två om De Onödiga, av Sören & Anders som
skrivit böckerna om Sune, Bert och Håkan Bråkan.
Personligen älskade jag både böckerna om Bert och Sune när jag var yngre.
Speciellt Bert-böckerna tror jag och det här var också en bra bok tycker jag.
Personerna i boken är alltså runt 12 år och de har en förening
som heter "De Onödiga". Föreningen gör olika uppdrag för att hjälpa
andra människor. Till exempel städar de en A-lagares lägenhet
och tar bort klotter på en busskur. Tanken med De Onödiga är att
det ska vara en hemlig förening som gör dessa goda gärningar i
smyg, för dom tycker inte att det är fint att skryta.
Men så kommer De Andra in i bilden. De Andra är inte hemliga
och när deras förening tar åt sig äran för De Onödigas jobb
blir det krig mellan föreningarna...
Grönsaker och böcker
Topp 3; Grönsaker som är godare varma än kalla.
3. Aubergine
2. Ärtor
1. Tomat
Topp 3; Böcker alla bör ha i bokhyllan
3. Skam - Karin Alvtegen (eller något annat av samma författare)
2. Alkemisten - Paulo Coelho
1. Bibeln
Bubblare: Sagan om ringen - J.R.R. Tolkien
Den som vill är såklart fri att posta egna listor i kommentarsfältet.
Rabarberkräm!
Idag har jag kokat min första rabarberkräm.
Pappa brukade alltid göra det när jag var liten,
och jag blev sugen på det så jag testade.
Det blev gott och lätt var det.
Tänk så bra...
Okej, så här gör man:
1. Hämta rabarber i storasysterns trädgård! Frakta hem dom t.ex. i en påse.

2. Skala rabarberna!

3. Släng skräpet i komposten. Här i Småland - Grön påse. I Örebro - Papperspåse.

4. Hacka rabarberna i ungefär så här stora bitar;

5. Häll socker och vatten i en gryta.

6. Låt socker-vattnet koka upp.

7. Lägg i rabarberna när sockervattnet kokar.

8. Låt koka i ca 4-5 minuter.

9. Under tiden som rabarberna kokar - häll potatismjöl i t.ex. ett glas.

10. Blanda ut potatismjölet med lite vatten. Använd t.ex. en gaffel.

11. När rabarberna har delat sig får det vara bra med kokandet!

12. Dags för potatismjölsvattnet att hällas i rabarbkoket. Vispa samtidigt!

13. Låt koka upp. När första bubblan kommer är det klart! Se så snabbt det gick.

14. Ät rabarberkräm, helst med mjölk. Åh, så gott!

The Party
Inte för att jag brukar ha så mycket fester,
men jag känner att jag vill slå ett slag för temafester.
Det är väl skojigt att ha ett tema när man väl ska ha fest...?!
Jag har länge funderat på att ha en Morotsfest
där allt skulle gå i morotens tecken.
Folk ska vara utklädda till morötter, eller åtminstone har orange och grönt på sig.
Inbjudningskort med morotstema ska skickas ut.
Man kan t.ex bjuda på följande;
- morotsjuice
- morotsstavar med dip
- rivna morötter (fint rivna och grovt rivna)
- kokta morötter
- minimorötter
- morotspuré eller rotmos (innehåller visserligen även potatis och annat med ändå)
- morotskaka
- lila, vita & gula morötter
- morotssoppa
Sen måste det vara någon aktivitet som innefattar morötter också.
T.ex. kan man ha tipsrunda med frågor som;
- Hur mycket vägde världens största morot?
- Hur hög kan morotsplantan bli?
- Från vilken land härstammar moroten?
- När blommar morotsplantan?
- Vem odlade den största moroten?
Man kan också dekorera stället där man är med morötter...
osv. osv. osv...
Varför just morotstema kan man undra.
Ja, det är gott och det är billigt.
Och så är det nyttigt.
Jag går in i garderoben
Snart ska jag gå in i garderoben.
Och där inne ska jag sova.
Såhär ser det ut i min garderob, mitt rum under sommaren:

Mamma vill nog att jag ska skriva att det är frivilligt.
Och ja, det är det.
Jag sover hellre i ett litet skrymsle för mig själv,
än sover helt öppet i vardagsrummet eller delar rum med min lillasyster.
När lillasyster är hos pappan, så sover jag i hennes säng,
så det är faktiskt inte så illa som man kanske kan tycka.
Jag är en person som behöver lite privacy va.
Så ja, det är självvalt, det är frivilligt.
Och så trångt är det inte.
Där inne till vänster finns till och med en byrå, fast den inte syns,
och där har jag petat ner lite kläder, och ovanför mig hänger resten...
Det ser väl lite mysigt ut?!
Jaja. Fantastiskt bra, tycker jag.
Jag är nöjd.
Och imorgon kommer jag ut ur garderoben,
som en ny människa... Eeh... Ja.
Bonus: I Know What I Like (In Your Wardrobe) - Genesis
http://open.spotify.com/track/1Y4lxU3rjwCJBtwegp9prK
Jag tror
Topp 3; Låtar med ordet "tror" i titeln.
3. Jag tror på dig - Peter Jöback
2. Jag tror på människan - Tommy Nilsson
1. Jag tror på kärleken - Robert Broberg
Bubblare: Vem ska jag tro på - Di Leva
http://open.spotify.com/user/emmapq/playlist/6gmje45hkvHWrInaQwCHs1
Hittade så många dåliga tror-låtar också så jag kör en botten-lista också.
Botten 3; Låtar med ordet "tror" i titeln. (där 1:an är allra sämst)
3. Tror på dig - Nina & Kim
2. Jag tror på oss - Scotts (Melodifestivalen 2009)
1. Jag tror på dig - Caroline af Ugglas (Melodifesivalen 2007)
http://open.spotify.com/user/emmapq/playlist/6KR0Ll62VKQ7cvU70oMBjr
Hittade dock inte "Jag tror på dig" på Spotify, men man klarar sig utan den...
Om någon har lust att posta gärna sin egen "Topp 3" eller "Botten 3"
i kommentarsfältet så är det helt okej...
SMS-roulette
Har just via Calle Schulmans blogg sett det sista avsnittet av SMS-roulette.
Sjukt kul grej som definitivt måste testas någon gång.
Alla avsnitt (det finns 8 stycken) finns på youtube.
Jag länkar till första:
Avsnitt 1
http://www.youtube.com/watch?v=k6dhleqxUUI
Det hela går alltså till på följande vis;
En person är spelledare, resten tävlar mot varandra.
Spelledaren väljer en person i deltagarnas kontaktlista genom att
säga t.ex. nummer 23 uppifrån eller andra personen på "K".
Spelledaren läser upp ett bestämt sms som ska skickas iväg.
Den som bangar åker ut.
Och man får inte ringa upp personerna eller sms:a och förklara förrän spelet är slut.
Som sagt, sjukt kul grej...
Penibelt
Startar härmed en ny tradtion i min blogg;
Veckans ord.
Varje vecka ska jag lära mig ett nytt ord.
Ett ord som jag inte kunde innan ska jag nu försöka börja använda mig av.
En förklaring av ordet kommer givetivs också.
men som jag av någon anledning vill uppmärksamma lite extra.
Veckans ord, vecka 25
ur Bonniers Svenska Ordbok - Penibel Pinsam; Besvärlig || -t; peniblare
från http://www.synonymer.se/ - Penibel Pinsam, Obehaglig, Besvärande, Genant,
Otrevlig; Besvärlig, Knkig, Kvistig, Marig, Knepig
Är det här min stad?
Ett visst vemod kommer över mig när jag städar och packar inför
sommarens "flytt" hem till Småland. Det blir nästan som en flytt
eftersom jag kommer vara Smålänning i nästan tre månader nu...
Jag blir både vemodig och sentimental när jag packar och tänker på att livet här i
pluggstaden egentligen bara är en parentes i livet. Det känns så, och det känns
som att de flesta ser det så. De flesta jag känner här, har åkt "hem" över sommaren.
Det är nästan ingen kvar här och livet här finns liksom bara till för att man ska skaffa
sig en utbildning. Det är inte direkt ett val man gjort, att man flyttat till Örebro för att man
vill bo just i Örebro. Det är ju bara för att utbildningen finns här och för att man kom in här.
När vi är färdigutbildade lär ju inte många stanna kvar här. Kanske flyttar man inte
"hem" igen, men troligtvis någon annanstans.
Livet här är bara en stor parentes.
Ändå är det mitt liv nu. Det är här jag bor större delen av året. Det är hit jag får min post,
det är här jag går och röstar. Här har jag vänner - folk som delar mina intressen.
Här firar jag min födelsedag, här storhandlar jag, här gråter jag, här lär jag mig saker,
här skrattar jag, här sover jag och här är jag vaken. Här har jag en egen lägenhet, här
har jag köpt en cykel som jag cyklar på, här går jag på BIO, här har jag lektioner, här går
jag på konserter, här blir jag bättre, här utvecklas jag, här sjunger jag i gospelkör. Här
förändras jag och här ger saker och ting avtryck på mig.
Det är här jag bor och lever.
Det här är min stad, men det känns inte så. Det känns som att jag bara lånar den.
För jag kommer aldrig bli en Örebroare. Jag är för alltid en Smålänning.
Men jag bävar för den dagen då jag är färdigutbildad och ska flytta ifrån det här stället,
som alla andra också kommer göra...
Tack och lov är det tre år kvar tills dess...
Grilltyper
Om man t.ex ska grilla korv ett gäng ihop,
då finns det tre typer av människor.
1. Grillmästaren.
Hit hör de som har med sig ketchup och alla tillbehör man kan tänkas behöva.
Kan också mycket väl ha med sig bestick, mugg, servetter och en flaska vatten att
släcka elden med.
Dessa människor grillar sina korvar själv och har stenkoll. Blir ofta "grillmästaren",
är den som fastnar vid grillen och får vända och hålla koll på andras korvar också.
Dessa människor är noga med att städa upp efter sig och tar med sina saker hem.
2. Snyltaren.
Hit hör de som inte har med sig någon egen ketchup, för att de tänker att någon
annan säkert har det, så då kan de låna det. De räknar också med att låna allt utom
det de tänkt att grilla. Har alltså endast med sig korv och korvbröd.
Dessa personer lägger sina korvar på grillen och ber sedan "grillmästen" (se ovan)
att hålla koll på dom. De kommer sedan till grillen och hämtar sin korv när den är klar.
Eventuellt kommer dom och låtsas titta till sin korv nån gång under grilltiden...
Dessa människor äter upp allt dom hade med sig och har därför inget ta med
sig hem, men de äter gärna upp andra människors mat om någon råkade ha lite extra.
3. Den förvirrade.
Hit hör de som inte har med sig någon egen ketchup för att de inte alls tänker på att de
vill ha ketchup. Dessa människor glömmer både tillbehör och ibland även själva korven.
Då är det tur att andra har köpt ett helt paket så de kan dela med sig.
Dessa människor glömmer också av att de lagt korven på grillen, de informerar inte ens
"grillmästaren" om att den ligger där, utan till slut så undrar någon vems dom kolsvarta
små bitarna som ligger kvar på grillen är...
Dessa människor är också glömmer antagligen också att ta med sig eventuella korvar hem.
Jag är nog mest en 1:a här.
Studenttider
Igår tog halva staden studenten kändes det som, och jag var tvungen att
cykla bland lastbilar, traktorer och hästar(!) fyllda med glada studenter.
Sånt där får mig alltid att bli så sentimental.
Jag vet inte riktigt varför, det där väl det här med avslut och avsked som är jobbigt.
Jag lipar alltid på skolavslutningar och när jag ser studenter då.
Delvis tänker jag tillbaka på min egen student (det var verkligen 5 år sen!)
och hur det kändes då. Sjävlklart var man glad, men det fanns även en massa
ångest och frågetecken i luften.
Så då tänker jag även på dom som tar studenten nu, trots att jag inte känner
någon som gör det. Vet dom vad dom ska göra med sitt liv? Kommer dom bli arbetslösa?
Kommer dom hålla kontakten med sina vänner?
Ja, och så lipar jag lite.
Tur att det är ett par år kvar för min egen del tills jag ska avsluta,
ta avsked, vara klar, bli vuxen på riktigt, skaffa jobb, kanske flytta osv...
Usch ja.
Ja, ialla fall rotade jag fram några bilder från när jag tog studenten.
Serenad -09
nedanför din balkong senast?
I måndags var det serenadkväll.
Det är en gammal, fin tradition på musikhögskolan som innebär att man samlar
sina tjejvänner, anmäler sin adress till serenadsångarna, sätter ett ljus i fönstret
och inväntar ett gäng stiliga karlar i mörk kostym som sedan sjunger vackra sånger
nedanför balkongen. Sedan skall förfriskningar, gärna av det starka slaget,
firas ner till sångarna i en korg.
Till traditionen hör också att killarna ska promenera runt till alla ställen.
Yes, that's it.
(Det roligaste är nästan att se grannars och förbipasserandes mycket förvånade miner).
Några bilder från Serenaden 2009.
Lite bildtexter:
1. Affischen. Om det inte syns så står följande text där:
När hade du de stiligaste av herrar nedanför din balkong senast?
Måndag kväll den 1 juni önskar vi förära Er damer med de absolut
vackraste av toner som våra hjärtan och strupar kunna frambringa.
Vanliga frågor från Damerna:
1. - Oj, hur går jag tillväga?
2. - Oj, är det gratis?
Vanliga svar av Herrarna:
1. - Samla, av praktiska skäl några väninnor och invänta gryningen med
ett stearinljus i Ert fönster.
2. - Eder skönhet är anledning nog att komma och sjunga... men för att
mäkta med de många sångerna och kräfvande mila-strapatserna så tarfvar
våra ben och strupar att Ni firar ner förfriskningar i form av t.ex. Punsch,
Pilsner eller Rom.
Intresseanmälan på:
[email protected]
2. Korgen som firades ner. Tror dock att vi firade mer lite mer än det där.
Vi firade nämligen två omgångar eftersom vi inte tridde snöret skulle hålla annars...
Kan ju tillägga att vi var ett av ca 6 ställen som herrarna sjöng på...
3 & 4. Vacker sång av stiliga herrar.
5. Första korgen firas ned och Anton tar emot.
6. Serenadsång på sista stället. Vi hann med att höra sången även här
då festlokalen för slutfesten var på samma område.
Här var herrarna något mer förfriskade än vid första sjungningen...
En granne hotade även med att ringa polisen om vi inte var tysta.
Detta hände innan herrarna kom och grannen gick med på att sångerna
fick sjungas om vi inte applåderade efteråt...
7. Några av de rörda damerna som lyssnade på skönsången.
Jag vek, men du är vekare...
Ikväll var det vårbal/sittning på Musikhögskolan.
Det var trevligt, men det är inte dit jag ska komma.
Jag ska komma till sånghäftena.
Sådana bör finnas på en tillställning likt denna och
det fanns det tack vare Joel. Heja!
I alla fall, dessa sånghäften hade skrivits ut
på 130 stycken A4 och varje papper skulle vikas två gånger,
så att det blev tre delar på pappret.
När denna uppgift skulle delas ut var jag den första
(och enda) att frivilligt anmäla mig.
Alltså, jag ville vika dessa sånghäften.
Jag tycker sånt är kul.
Sådana saker som andra tycker är otroligt tråkiga,
monotoma saker, kan jag tycka är skitroliga.
Skitroliga kanske är att ta i,
men jag har verkligen inget alls emot att vika 130 A4-sidor.
Jag gör det gärna, med andra ord.
Jag har vikt, klippt, skrivit på, osv, på så mycket mer än 130
papper, kort, kuvert, sidor i mina dagar, så det var ju en bit kaka...
Dock är jag ganska förundrad över att jag tycker sånt är så kul.
Hur kan jag tycka det egentligen?
Ja, det funderade jag faktiskt över när jag satt där och vek.
Tror att det dels kan ha att göra med att jag gillar perfektion när det
gäller sådana där saker, och då är det alltid bäst att göra det själv.
Det är nog också så att jag tycker det är en avkopplande grej.
Man behöver ju inte tänka, inte anstränga sig nåt vidare,
det är bara att sitta där och vika.
Samtidigt kan man inte göra något annat.
Man är alltså ledig, fast man jobbar.
Det kanske är därför.
Vad vet jag...?
Jag vet bara att jag tycker det är roligt.
The 90's - Ett försvarstal
Den senaste tiden har jag sett, läst och hört
grymt mycket om Schyfferts nya show
"The 90's - ett försvarstal".
Varenda kotte tycks tycka att den var något alldeles briljant bra.
Så jag var ju tvungen att kolla in det hela eftersom jag
missade när det gick på SVT.
Här kan man se showen:
http://svtplay.se/t/111146/the_90_s
Jag kan såhär i efterhand bara hålla med.
Det är grymt bra!
Det är faktiskt fantastiskt att hela showen är ca 1 h och 45 minuter
men inte tröttnar man för det.
Schyffert är grym här!
Men mer säger jag inte.
Den som inte sett får väl kolla själv.